Det ska sägas direkt.
Jag är ingen löpare. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
När jag spelade fotboll lärde jag mig snabbt att stå rätt i min roll som mittback, för att slippa springa i onödan.
Däremot gillar jag att gå. Därför blev jag vald till uppdraget att plocka ut 10 av 17 motionsspår som fanns i en förteckning på kommunens hemsida och testa dem.
Sagt och gjort. Jag la upp en rutt, packade in hunden i bilen tillsammans med en liten matsäck och gav mig iväg.
Men den som tror att jag tog alla tio på en gång har lite för höga tankar om mig. Det blev fem första dagen, tre den andra och två den tredje.
Ni ser tendensen eller hur? Jag gick ut hårt men sackade på slutet. Eller så får jag skylla på Valle, vår hund, inte orkade mer. Hans ben är som salta pinnar och kroppen som en större råtta. Typ.
Som nyinflyttad Linköpingsbo sen i höstas hade jag heller ingen erfarenhet alls av spåren här. Jag har gått Motalas båda, Fålehagen och Råssnäs, oändligt många gånger, men Tallboda, Vidingsjö, Malmslätt och de andra var helt nya bekantskaper.
När jag ska ut på runda i ett motionsspår med hund eftersöker jag tre saker. Bra underlag, inte så kuperat och papperskorgar längs vägen att slänga hundskiten i. Mer än så behövs inte.
Några av de spår vi testade levde helt klart upp till det.
Några gjorde det inte riktigt.
Av någon anledning blev Malmslätt en personlig favorit. Den hade just det jag sökte. Plus också för en och annan bänk att sitta på om man har lust att vila en stund eller bara lyssna på skogen.
Men charmigast var helt klart Askeby. Om ni lyckas hitta dit är det absolut värt ett besök.