Samtalsämne 1: Kan du vara ett riktigt supporter om man har slips på jobbet? Kan du älska idrott, förstå idrott om du understundom bär kostym? Ofta hör man folk som med avsky pratar om ”slipsnissar” inom idrotten. Det är alltid liktydigt med någon som vill glassa i en förening, men inte kan något om sport. De har också, verkar det som, högst på sin agenda att förstöra sporten för riktiga fans. Riktiga fans har inte slips eller kostym, riktiga fans skitar ner sig på jobbet. Man måste kunna slå i en spik, köra lastbil i trätofflor, börja senast sju på morgonen och inte vara anträffbar runt 09.00, då är det frukost, för att på riktigt kunna något om idrott.
Samtalsämne 2: När LFC bortaslog Rosengård var lagkaptenen Caroline Seger, sportchefen Therese Sjögran och övriga "Rosengårdare" väldigt upprörda över att domaren inte visat ut en LFC-spelare via frilägesutvisning. Att de själva slog frisparken de fick cirka två meter över spelar liksom ingen roll. Det är inte så lätt att vara spelare. Att Caroline Seger sköt en straff utanför mål är inget att orda om, en straff kan väl alla missa? Domaren missade situationen helt och den assisterande som flaggade för frispark såg inte vilken spelare det var och därmed blev det ingen utvisning. Det avgjorde matchen! Skrämmande låg nivå på domaren tydligen. Det är ju själva tusan att man inte skall kunna missa en straff, slå en kass frispark i ett avgörande läge och ändå inte vinna. Alltså, varför är det bara domarens misstag som är avgörande?
Fikasamtal 3: När vi ändå pratar domare kan ni alla prata vinklar. Ni vet den där vinkeln som gör att tränaren från 100 meter tvärsäkert kan säga att det var straff för det egna laget. För övrigt var domaren den enda på hela arenan som inte såg att det var straff. I halvlek nummer två är det omöjligt för samma tränare ifrån samma position avgöra om den egna spelaren fällde motspelaren eller inte. Vi får helt enkelt lita på domaren som var bättre placerad och friade. Rimligt?
Samtalsämne 4: Hur kan en fotbollspelare som tåligt genomlidit timmar hos tatueraren för att se tuff ut, sedan falla som en kägla, rulla runt i gräset och vråla ut sin smärta för att någon petat på honom? Vad är det för magiskt som sker vid sidlinjen? Skadan är mycket svår när sidlinjen passeras haltandes, men sekunden efter man gått av plan är det ett jäkla fäktande för att snabbt komma in på plan igen, som pånyttfödd.
Vad säger ni, dags för påtår?
Mikael Petersson har mångårigt förflutet inom idrotten. Han har bland annat tidigare varit klubbdirektör i Örgryte, och skriver nu gästkrönikor på Correns sportsidor.