Vi är inte helt överens, min kollega Per Bergsten och jag.
Han skriver i en webbkrönika efter elva mål mellan LHC och HV 71: ”Gärna mål, men då ska det vara tack vare skicklighet och inte på grund av misstag”.
LÄS MER: "Välkommen till LHC:s välgörenhetshockey"
Jag säger; skitsamma hur de kommer till, det är mål jag vill se.
För det är ju liksom idén med idrott. Att göra fler mål än motståndaren.
Sen har nån destruktiv jäkel kommit på att det går att vinna genom att släppa in färre än motståndaren också.
Men hur kul är det?
Idrott är i första hand underhållning, glöm inte det.
Så jag känner, tänk om det kunde vara så här hela tiden.
Elva mål, fullt på läktarna och en härlig lördagsfest.
Det pratas mycket om att publiken sviker SHL-hockeyn, att färre och färre kommer till Saab Arena och ser LHC spela.
Alla letar förklaringar, försöker hitta nya grepp att locka publiken och diskuterar matchtider, entrépriser, konkurrens från tv och andra sporter.
Men det är få som pratar om själva produkten, om underhållningen som bjuds.
Är den tillräckligt bra?
Det finns heller inget lätt svar på.
Men vad gör lagen, egentligen, för att underhålla publiken? Är det vi bjuds på tillräckligt bra för att en debutant på hockeyläktaren vill komma tillbaka nästa match?
Kanske, kanske inte. Även det blir givetvis subjektivt.
Men jag har en åsikt:
Jag tycker att det görs för få mål.
I de flesta matcher. Inte i lördags. Då blev jag nöjd. Elva mål är perfekt.
LHC har den här säsongen, hittills, gjort 122 mål på 43 matcher.
Det är 2,83 mål per match i snitt.
Det betyder att vi får vänta i genomsnitt 21,14 minuter mellan varje mål. Alltså lite mer än en period.
Lite skralt, eller hur?
Jag tror i min enfald att de som går på hockey gärna vill jubla åt sitt hemmalag mer än en eller två gånger på 60 minuter.
Frågar du 100 personer i publiken skulle jag tro att 98 av dem svarar att de hellre ser en match som slutar 8–7 än en match som slutar 2–1.
Eller?
Jag såg en bild på jumbotronen i lördags där ett par satt med två olika tröjor på sig. Hon höll på HV, han på LHC.
När HV gjorde mål sex gånger stod hon upp med armarna mot taket, han satt och skakade på huvudet. När LHC gjorde mål var det tvärtom.
En fantastisk syn.
LHC har den här säsongen gjort 1, 2 eller 3 mål i 24 av 43 matcher. Bara i 7 matcher har man gjort fler än 4 mål.
Är det tillräckligt underhållande?
Kanske inte.
Och en sak till. Kommer ni ihåg Martin Laumann Ylven? En ganska begränsad hockeyspelare med klubba och puck men en jäkel på att tacklas.
Varje gång han var på isen och smällde på jublade publiken.
Det var också stor underhållning.