Är som att välja mellan pest eller kolera

Linköping City har målat in sig i ett hörn. Men att låta personer från Kallerstad arena AB ta över rodret är inte lösningen på klubbens problem.

Arkivbild. Linköping Citys Marko Jordan stoppas av Motala AIF:s back Ibrahim Koroma i en match 2020.

Arkivbild. Linköping Citys Marko Jordan stoppas av Motala AIF:s back Ibrahim Koroma i en match 2020.

Foto: Peter Calen

Krönika2021-01-21 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett tag tyckte jag Linköping City var på väg mot något riktigt bra. AFK Linköping spelade i division 2 och var på en bra nivå för att bli ett B-lag till ett A-lag i superettan, flera unga talanger valde att ta steget till den nystartade akademin och en slags struktur började ta form. 

Men därefter har framför allt två beslut gjort att den där strukturen blåst bort.

1.) Klubben valde att lägga stora pengar på spelare från utlandet istället för att bygga på akademin och grunden underifrån med lokala unga talanger. En bra akademi hade kunnat vara moroten för att få talanger från Linköping att stanna i stan och fortsätta sin fotbollsutbildning här. Samtidigt fanns det flera lokala spelare som var redo för nästa steg i division 1. Istället satsade man dyrt på spelare utifrån.

2.) Att Aso Khawari blev uppflyttad till A-laget som tränare. Han var väldigt uppskattad i akademin och en av anledningarna till att det fungerade bra med små medel. När han tog klivet till A-laget blev det ett hårt slag för akademin – och även ett hårt slag för A-laget.    

Redan tidigare hade även styrelsen och medlemsengagemanget behövt utökas. I den bästa av världar hade styrelsen i Linköping City sträckt ut en hand via sina kanaler, till exempel via sin Facebook-sida eller hemsida, för att söka efter flera som skulle kunna engagera sig för föreningen.

När nu personer från Kallerstad arena AB försöker få in nya personer i Linköping Citys styrelse och förändra klubben sker det dock i fel ordning. Att arenabolaget har velat plocka in fyra–fem personer och försöka få sin vilja igenom genom att erbjuda ett treårsavtal med stöd på, vad Corren erfar, två miljoner om året gör inte saken bättre. 

Alternativen är lite som att välja mellan pest eller kolera. Ett "toppstyre" är inte bättre än något annat.

Nej, Linköping City som förening målade in sig i ett hörn när de tog fel beslut i de punkterna jag nämnde ovan. Istället kan man vända blicken mot en annan klubb som jag tror kommer ta klivet förbi City inom en treårsperiod – Mjölby AI. De har byggt upp verksamheten från grunden, har en stabilitet att luta sig emot och har blivit en eftertraktad klubb att spela i när de spelare som är eller varit i klubben pratar gott om den. Där är inte City i dag, tyvärr.