Efter att ha utforskat temat smärta och idrott tillsammans med kollegan Erik Winell är slutsatsen att idrotten precis som det mesta i livet innebär en risk för smärta. Kärlek, som får hjärtat att slå dubbla slag, kan också hamra det i bitar. Idrott är som kärlek och kan leda till såväl eufori som smärta. Mentalt, fysiskt eller båda samtidigt.
Slut med försök till djupa formuleringar – dags att skriva om dråpliga skott mot könet.
En smärta som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen och som det tog tid att förlåta kollegan på marknadsavdelningen för att han fick mig att känna. Där och då känns det som att inga smärtstillande piller i världen hjälper och det är försent att hitta något som dämpar värken.
Som jag (inte) brukar säga: om ett hjärta kan gå i tusen bitar så kan även en pung göra det.
Som aktiv bollsportsutövare sedan barnsben har jag känt smärtan alltför många gånger och jag är dömd att bli måltavla igen om jag fortsätter tacka ja till Corren-innebandyn vecka för vecka.
För varje pass som jag klarar mig utan en mer smärtsam skada, så kommer passet där det smäller till ordentligt allt närmare.
Trots att smärtan är löfte som kommer infrias snart igen, är det känslan av att göra mål på och vinna över marknadsavdelningen som tar mig tillbaka. Som krönikör har jag all rätt att utelämna alla gånger vi journalister stått på den förlorande sidan. Så jag väljer att göra det och minns istället ett mönsteranfall i kedja med Christer Kustvik och Dennis Petersson.
Kärleken till sporten vinner!