Sportslig kräftgång, interna stridigheter, svarta rubriker…
Och ett massivt glädjevrål.
I skydd av mörkret gick Norrköpingsborna längs Södra promenaden till platsen där de känt så mycket kärlek och så mycket ångest. Våndats och hoppats. Svurit, avgångsskanderat och hyllat.
Under måndagskvällen kom den efterlängtade dansen.
När slutsignalen ljöd (1-0 mot AIK) studsade en av planens främsta giganter, Jesper Ceesay, upp i fansens famn. Andreas Alm hamnade i en stor gruppkram med sina närmaste kollegor. Christoffer Nyman kände sig tom efter urladdningen, när han kom in i det sällsynt segerrusiga omklädningsrummet satt han tyst och försökte ta in lättnadens ömma drag som rörde sig inombords.
IFK-ikonen har länge sprungit för sin stad, mot AIK drog han med sig varenda en på färden.
Att säkra nytt allsvenskt kontrakt i allsvenskans 29:e omgång är knappast Christoffer Nymans främsta merit, men under en eländig säsong har han om möjligt spätt på sin ikonstatus.
Med pumpande hjärtan lyckades IFK Norrköping mala ner vanligtvis så tunga, kompakta och behärskade AIK.
Amadeus Sögaard och Max Watson såg ut som bjässar i försvaret, Arnór Traustason trotsade den pulserande smärtan efter en Milosevic-tackling och David Moberg Karlsson var briljant i första halvlek. Kanske var det även kollektivets bästa 45 minuter för året.
AIK började visserligen kraftfullt de första tio minuterna, men sen tog IFK över. Djupledsspelet var tydligt och skarpt, nävar knöts efter vunna dueller. När David Moberg Karlssons frispark touchade Ioannis Pittas hjässa kändes det som en kväll där marginalerna faktiskt skulle gå IFK:s väg. Annars gör inte motståndarnas skyttekung mål i fel bur. Känslan förstärktes när John Guidettis fullträff i slutminuterna blev bortdömt.
Karma, poetisk rättvisa eller kalla det vad du vill.
Likt halloween har den här IFK-säsongen spridit mystik och fruktan. Nu är skräckfilmen satt på paus, eller i bästa fall slut.
För faran är inte över, denna anrika och stolta klubb är fortfarande omgärdad av fotbollspolitiska frågor och livsviktig vägskälsnavigering.
Med det säkrade kontraktet kan klubben vända blad och blicka framåt, men ansvariga får inte blunda för vad som gått snett. Det krävs en rejäl utredning för att gå till botten med varför det har sett ut så här.
Många merittyngda klubbar har haft på tok för hög svansföring när de hamnat farligt nära degraderingsriskens mörka hål. IFK Norrköping har också tvingats kämpa med självbilden. Efter måndagens drama sa tränaren Andreas Alm att han upplevt att klubben i samband med fjortonde omgången signalerade att allt handlade om att hålla sig kvar.
Det skapade någonstans ett lugn i en redan pressad grupp, menade Alm.
I den femtonde omgången klev Arnór Traustason och Christoffer Nyman fram och regisserade matchens enda mål hemma mot Halmstad.
Jag vet inte med säkerhet, men misstänker att ledningen fått panik och gjort sig av med någon i ledarstaben om det inte blivit tre poäng. Det hade nödvändigtvis inte behövt drabba Alm, men något hade antagligen hänt. Populismen hade kunnat tippa över.
Min bild är att IFK gjorde rätt, tränarkarusellen hade inte behövt snurra ännu en gång.
Det här har varit en extremt prövande säsong. Inte bara resultaten har gått emot, spelare har drabbats av långtidsskador, sportchefen har blivit sjukskriven efter en trafikolycka, supportrar har protesterat och krävt ett uppmärksammat extrainsatt årsmöte.
I IFK Norrköpings tjocka historiebok kommer säsongen 2024 få ett långt kapitel.