Det senaste är alltså regeländringar - mitt under pågående säsong. Från och med jul kommer en ny regel gälla: tre spelare plus målvakt per lag under förlängningsspelet, istället för fyra plus målvakt som är standard idag.
Jag har egentligen inget att anmärka på regelförändringen - tvärtom så välkomnar jag nya element inom hockeyn - men att ändra mitt under pågående säsong känns bara väldigt, väldigt amatörmässigt.
Överlag ställer jag mig frågande till SHL-gubbarnas kompetens. Eller om ni så vill: verklighetsuppfattning.
Kanske har de ingen?
Tidigare har elitserien - som den hette då för er som glömt - sålt sig själv. Spänningen i serien har funnits. Stjärnorna har funnits. Publiken har funnits.
De senaste åren - något år innan LHC försökte med sitt "Publikens Lag", minns ni det? - började publiken svika. Kanske i samband med när man började prata om PRODUKTEN istället för LIGAN.
Min känsla är att de som styr inte var beredda på det vikande intresset av den enkla anledningen att de aldrig behövde bry sig om VAD publiken gillade och inte förut. De kom ju ändå. Sponsorerna var viktigare. Pöbeln ointressanta. Därför såg de inte detta komma.
Nu försöker man lista ut det utan att fråga. Det går så där.
Jag ger dem eloge för att de försöker, absolut. Men just nu tycker jag de försöker fel. Istället har de med den nya play-in-regeln skapat en liga som har lika mycket spänning som att se färg som torkar.
Klagar man - som jag gör nu - tycker jag också man ska komma med konkreta förslag på förändringar. Här kommer mina förslag för att skapa en hetare liga.
Gör som förr – dela upp ligan efter jul med en placeringsserie – och en play in/play out-serie.
Lag 1-6 i SHL spelar placeringsmatcher i matchserie-format. 2-3 matcher per motstånd. Exempelvis, först möter LHC-Frölunda i tre matcher, Frölunda får två hemmamatcher för att de hamnat före i serien. Sen rullar det vidare tills alla haft tre möten med alla lag. Mest för spänningen som kommer byggas upp mellan lagen, men också för att slippa onödiga och dyra resor för både klubbar och supportrar.
Låt lag 7-12 – eller 14 som det blir nästa år - spela en fortsättningsserie där de två bästa går till slutspel, de två sämsta får kvala sig kvar mot allsvenskt motstånd. Självklart nollställer man serien med poängförsprång utifrån hur man hamnat i tabellen, som i gamla division 1 förr i tiden.
Sen börjar slutspelet. Ettan i placeringsserien – mot tvåan i play-in-serien. Tvåan i placeringsserien – mot ettan i play in-serien. Trean i placeringsserien mot sexan. Fyran mot femman.
Där har vi ett serieupplägg som i alla fall skulle få mig att hålla intresset vid liv en hel säsong. Spänning och dramatik – från start till mål.
Det lanseras många andra förslag på hur man ska göra SHL mer attraktivt för publiken. Det är positivt för det betyder att vi bryr oss.
Tänk om SHL kunde lära sig lyssna mer på sin publik. Då kanske de skulle fatta kloka beslut.
För en gångs skull.
Amatörmässigt att ändra reglerna
Välkomna mitt herrskap till SHL-parodin 2.0. Vi trodde att de lärt sig efter Fjolårets "wildcard"-förslag. Men icke sa Nicke - de tar ny sats för att för evigt sabba hockeyälskarnas förtroende.
John Senewiratne. I bakgrunden: Jakub Vrana i matchen mot Luleå den 24 november.
Foto: Daniel Bennelid/Montage: Corren.se
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.