Allsvenskan i fotboll har hunnit en tredjedel av årets säsong, tio omgångar är avklarade, och det återstår tre matcher per lag under en sista hektiskt vecka innan Allsvenskan gör ett månadslångt uppehåll i och med Europaslutspel för U21-landslagen. Serien är som vanligt hyfsat jämn, speciellt i toppen, med förväntade lag, vilket gör Allsvenskan spännande för supportrar och intresserade. Ändå förekommer en het debatt att minska antal lag i serien, för att något lag ska hävda sig i Europatoppen.
Jag har varit inne på det förut: jag tror inte serien blir intressantare med att till exempel några färre lag möter varandra fler gånger. Vem, förutom några på Hisingen och i Örebro, vill till exempel se Häcken möta Örebro SK tre–fyra gånger? Och titta på de europeiska ligorna, som oftast består av 18–20 lag. I Spanien blev trean Atletico Madrid 16 poäng efter vinnarna Barcelona och sjätteplacerade Villareal var 34 poäng efter. Och i Italien är Juventus 20 poäng före trean Lazio och 27 poäng före sjättelaget Genua. Allsvenskan lever på sin jämnhet och att den är en av yngsta ligorna i Europa. Nu pratar jag inte i eget intresse i och med att Åtvidabergs FF är med i bottenstriden, att 16 lag är bra, eller varför inte 18 lag i Allsvenskan. Mer matcher, mer pengar in.
Det regionala laget, Åtvidabergs FF, har bevisat att uddamålsförluster inte ger så mycket poäng i resultatkolumnen. Laget mår rätt bra vid 0-0, eller 1-1 i matcherna, men i underläge sätts mentala frågor igång. Det är jobbigt att jaga mål i underläge över tid, vilket ger större risk för felbeslut i stället för kollektiva goda lösningar. Med positiva ögon på, så är det viktigt att träna bra, hålla spelare friska och orka vara uthålliga och konsekventa i sitt spel och identitet, det har ÅFF gjort okej så långt. Alla lag har sämre perioder under en match, ett topplag färre, såklart, och under de perioderna håller man nollan, är stabila. ÅFF har dock blivit hårt straffade, både en och två gånger under matcherna.
IFK Norrköping gör det fortsatt bra. Jag tror det blev logiskt och nyttigt för laget att få ner åldermannen Andreas Johansson som mittback, som en trygghet för de yngre spelarna runtom, redan förra hösten, vilket bidrar till goda resultat nu.
Om vi vidgar blicken över Europaspelen för klubblagen över en fin höst och vinter för alla fotbollstittare är det nu finalklart i Champions League och Europa League. Jag tycker gruppspelen på hösten är intressantast. Finns nationella särdrag eller går all fotboll in i en typ, samma slags fåra? En tendens i matcherna, vilket speciellt FC Barcelona har anammat och utvecklat är lagets offensiva omställning, eller kontring, där man snabbt vill få in bollen bakom motståndarens backlinje. I detta fall mot löpvilliga Luis Suarez och Neymar. Lagets sätt har många analyserat och har varit rätt förutbestämt med många passningar innan avslut. Denna tidiga boll har blivit bra och utvecklat laget till något ännu mer utomjordiskt.
I kväll, onsdag, är det finalmatch mellan Sevilla och Dnipro. Sevilla har jag följt i några år, även på plats i Sevilla, och de har ett lag, en arena och en publik av högsta klass. Sevilla gör det bra, och är ett fantastiskt cuplag, det finns ju såna lag. Tre gånger UEFA Europa League-vinnare de sista tio åren, och chans på en fjärde i kväll. En favorit är en spelare som "harvat" i näst högsta ligan, Segunda, i Spanien, i många år, Aleix Vidal är namnet. Innan han kom till Sevilla, en offensiv mittfältare, som nu tagit plats som högerback i ett offensivt balanserat lag. Han skulle jag vilja se som ersättare till Dani Alves i FC Barcelona.