Jag tippade 1–1 i EM-premiären på Bramall lane i Sheffield och...ja, vad var det jag sa?
Det var en okej blågul insats, inte mer än så. Allra viktigast var att inte förlora, men mot sargat motstånd, tvingat till flera tidiga byten, borde det ha gått att göra mer. Passningsspelet var inte tillräckligt bra och då hände inte heller tillräckligt mycket framåt när lägena dök upp. Nu får Sverige spela sig i form för att få mer sprutt på offensiven.
Inte alla kan glänsa på samma sätt som Tyskland gjorde häromdagen och en poäng mot Europamästaren var godkänt även om vägen till gruppseger nu blev betydligt längre.
Schweiz och Portugal är inte av samma klass och ska besegras av båda de här lagen.
På osvenskt vis har det surrats om guld inför vad som kan bli den tuffaste turneringen någonsin och på presskonferensen häromdagen var lagkaptenen Caroline Seger tydlig. Det är dags att snacka mindre – och prestera. Första matchen gav inga tydliga besked om vart det är på väg, men nu krävs till att börja med dubbla vinster i gruppen. Många mål? Gärna det också.
Bäst på plan: Kosovare Asllani, som efter en halvtaskig insats i genrepet mot Brasilien nu såg ut som Asllani igen.
Som vanligt mot vasst motstånd spelade Sverige 3–4–3 och mestadels var det rätt bra koll på defensiven, även om jag vidhåller att Amanda Ilestedt är för tekniskt svag och för mycket av säkerhetsrisk på den här nivån.
Alla som trodde på Jonna Andersson som första svenska målskytt räcker upp en hand.
Jag kan inte låta bli att fascineras över idrottare som får ut maximalt av sin talang och har en förmåga att anpassa sig till den nivå som de befinner sig på. Jonna Andersson är just en sådan. Klarar sig utmärkt i en EM-premiär. Skulle så klart dominera med Mjölby AI i division 2, men förmodligen inte sticka ut något alldeles extra.
Nu har Mjölbytjejen efter SM-gulden i Linköping vunnit en massa i engelska storklubben Chelsea – och tagit en gjuten tröja i Blågult. Hon är inte den som gör mest poäng. Inte den som syns mest. Inte den som får flest rubriker. Men med Andersson vet du vad du får. Ibland till och med mål.
Framspelad av ovannämnda Asllani – wow, vilken läcker tunnel – spräckte hon nollan och stod efteråt med en del av rampljuset riktat mot sig. Det är svårt att inte bli varm i hjärtat av sånt. Jag hade kunnat ta gift på ett hon efter åren i England skulle vända åter till Linköping, men nu blir det Hammarby och det måste smärta för ansvariga i LFC-ledningen. Om inte Jonna Andersson kommer tillbaka – vem ska då göra det?