Det finns de som säger att inte Tre Kronor betyder något längre. För att inte tala om ishockey-VM som blivit så ointressant att det bara är Niklas Jihde, Erik Granqvist, Håkan Södergren och några till som bryr sig.
Men jag vet inte.
Det ska erkännas att jag själv har en smula svårt att gå igång på samma sätt som tidigare – men inte betyder något?
Njae.
Då hade det inte kommit över 13 000 åskådare till två förberedande landskamper utan stora stjärnor i Saab arena. Det är som med melodifestivalen. Många säger att de inte bryr sig och inte tittar. Många bryr sig och tittar ändå.
Att så många skulle gå på ishockey dagarna innan löning i slutet av april…nej, det trodde jag inte. Starkt jobbat. Tydligt också med en annan publik än på LHC-matcher till vardags. Mer ungdomlig, mer barnfamiljer och mindre folk på ståplats. Inte ens i närheten av samma tryck som i kvartsfinalerna mot Skellefteå när taket höll på att lyfta.
Oavsett vad: trevlig stämning även om det hockeymässigt varit svalt.
Utan nerv och utan ett svenskt mål på 120 minuter (!).
Nu återstår nästa veckas turnering i Schweiz före VM och frågan är hur många härifrån som får hänga med hela vägen dit. LHC-kaptenen Oscar Fantenberg borde i alla fall ha stärkt sina aktier att få möta våren i Ostrava. Men en sak funderar jag över när jag just har sett Tre Kronor ännu en gång förlora mot Finland (0–3).
Är allt verkligen bättre bara för att det är NHL-stämplat?
Tidigare tog Sverige ofta guld i antal ”nej tack”, men nu tar fler av dem som spelat färdigt i Nordamerika bakåtvända kepsen med sig och flyger till Europa för att trots allt ta chansen att sluta säsongen som vinnare.
Klart att mycket förstärkning behövs och att NHL-spetsen är nödvändig för att gå långt. Det ska bli kul att se Rasmus Dahlin, Erik Karlsson, Joel Eriksson Ek och andra stjärnor dominera i Tjeckien. Men har vi inte en tendens att övervärdera det mesta som kommer från NHL? Är exempelvis Marcus Pettersson och Victor Olofsson med rådande förutsättningar och på stor rink så mycket bättre än ovannämnde Fantenberg och Malte Strömwall från SHL och andra Europalirare?
Jag är ju inte alls säker på det.
Att Sam Hallam för några år sedan kom in som förbundskapten var det bästa som kunde hända för Tre Kronor. Framgångsrik, vältalig och med en självklar pondus som svensk hockey behöver. Men VM blev ett misslyckande i fjol och vad som än händer på vägen är det den turneringen som sätter betyget.