Alla tecken pekade ju hit.
Att den i särklass största försäljningen i IFK Norrköpings historia skulle bli av.
När man blir kall här – på bänken hela matchen i måndags och inte med på träningen dagen efter – innebär det att man är het där.
I det här fallet i österled.
CSKA Moskva har försökt länge och väl.
Efter tre månaders flirtande, kännande och suktande valde ett svårcharmat IFK (läs: Peter Hunt) att greppa ryssens hand.
Någonstans mellan 40–50 miljoner för en spelare, en tonåring, som fyndades på Island och inte nämndes som startspelare för ett par månader sedan.
Grattis, IFK Norrköping. En rätt bra affär får man tillstå. Och visst kan det ramla in mer pengar längs vägen med inskrivna vidareklausuler.
Det är enligt bokens alla regler hur man ska sköta sitt fotbollsföretag om man är verksam i lilla Sverige och huserar i pyttelilla allsvenskan.
Det är helt enligt den egna manualen hur IFK vill jobba – och betydligt mer än så.
En fullträff på alla plan. Det försvinner ett offensivt vapen i guldkampen men det hamnade inte i ett "släppa eller inte-läge".
Inte när det rör sig om de här pengarna.
IFK ska ha en uppmuntrande dunk i ryggen för scoutningen, för förädlandet och förhandlandet (även om CSKA var på väg att tröttna och backa ur).
Det här stärker varumärket och trovärdigheten ytterligare att klubben är alternativet att välja om man vill bli bättre och studsa vidare ut i Europa.
Inte minst tryggar det framtiden och stärker möjligheterna att fortsätta vara med och slåss där IFK Norrköping befinner sig just nu.
Med Sigurdsson-miljonerna på den redan imponerande pengahögen finns det ett utrymme att handla och vara med och tävla fullt ut.
Jens Gustafsson önskade sig en lugn transfersommar men det trodde IFK-managern knappast själv på.
Eric Smith, Linus Wahlqvist och Jón Gudni Fjóluson packade ihop. Alexander Fransson återpackade upp och nu bockar vi av ännu en flytt.
Det är där IFK Norrköping befinner sig nu. För inte så länge sedan bestod transferperioden av provspelare från alla världens hörn.
Rörigt och sällan lyckat. Nu duggar sittningarna med de stora elefanterna tätt.
Sigurdsson själv då?
Talangen har vi alla sett. Potentialen ifrågsätter ingen men det är häpnadsväckande hur en 19-åring kan gå från att vara truppspelare, bli startspelare och ta klivet till en Champions League-klubb.
Redo eller inte – det är ett halvdant facit, spelmässigt, för IFK Norrköpings exporter.
Sigurdsson har blott tio allsvenska matcher från start med sig till Ryssland. Han skulle säkert hitta tio olika anledningar att stanna för att växa och mogna men när en CSKA vill ha dig och är villiga att slanta upp den här summan är det svårt att avfärda vad som mycket väl kan vara drömchansen.