Bra gräsplaner, bra mat och en sol som lyser är tre viktiga ingredienser för ett bra träningsläger. Side i södra Turkiet är nästan alltid en garant för de sakerna, även i år när ÅFF:s A-trupp spenderar en vecka här för träning och för att bygga gemenskap inför ett viktigt år för föreningen, på alla sätt och vis.
17 nya spelare gör sitt första läger i ÅFF:s blåa tröjor, vilket är närmast unikt. Så, när vi, från både spelar– och ledarhåll med stöd från förre klubbchefen, drog igång en insamling för att komma iväg på ett läger, visste vi inte hur det skulle sluta. Men med stort engagemang och arbete från samtliga inblandade, är vi nu på plats.
Fotbollsmässigt har vi, i början på veckan, tränat på spel i överläge/underläge på vissa delar av planen, samt genombrott och avslut i offensivt straffområde. Dubbelpass, förmiddag och eftermiddag, där även fysträning ingår. Lördagen kommer vi att avsätta till helledig dag, då man får göra vad man vill, exempelvis resa in till någon stad, kolla Premier League-fotboll, eller pruta för att köpa någon billig fejk-piké.
En del kvällar avsätts till teori och gruppövningar. Inga längre sittningar, utan effektivt jobb, där alla ska bidra med något. Att diskutera begreppet ”spelidé” har blivit populärt, både hos så kallade experter i tv-studior och även hos vanligt, oftast okunniga, men fotbollsintresserade personer. Om man ska generalisera tror jag inte en tränares spelidé skiljer sig så mycket från övriga kollegors, oavsett land eller division. Vilken tränare vill exempelvis inte ha ett bra, snabbt passningsspel varierat med snabba offensiva omställningar i djupled?. Men mer intressant är vilka arbetssätt och vilka metoder man använder för att skapa tydlighet i lagets sätt att spela och vilka roller spelare har, inom sin spelidé. Och vilken identitet och värderingar förväntas ett speciellt lag att ha? Såna gruppdiskussioner jobbar vi med kvällstid, och vi försöker jobba med vilka beteende man ska ha, inte vilka egenskaper man har. Detta sätt är utvecklande. Till exempel: det är lätt att säga att ”den spelaren har självförtroende”. Frågan är vad den spelaren då gör konkret på planen för att utstråla den egenskapen. Han kanske vågar utmana sin motståndare in i straffområdet istället för att vända hem och lämna över ansvaret till någon annan spelare.
ÅFF har en ung trupp (medelålder 21,3 år) och när vi spelade ”gamla mot unga” som avslutning på det första träningspasset här nere i Turkiet, var Sebastian Ramhorn, 19 år, med i det gamla laget. Fotboll är också en färskvara, och för spelarna är det gynnsamt att vi närmast kommer från en 5-–0-seger nere i Växjö mot Öster, precis innan vi reste på lägret. Det är de positiva delarna vi har i huvudet nu, och för oss i årets ÅFF, är det otroligt viktiga att vårt centrala block med lagkapten Gustav Jansson, mittbackarna Ramhorn och Månz Karlsson, och de centrala mittfältspelarna Albornoz och Ammar Ahmed, är bra varje match. Inget annat är tillräckligt. Men vi påtalar samtidigt vikten av att samtliga ska vara med och driva gruppen och spelet framåt, man kan inte luta sig mot någon äldre som skall göra ”det”. Men jag ser större, förbättrade ledaregenskaper på de spelare som spelat i ÅFF:s A-lag de senaste åren.
Det finns också en vinst med att träna på naturgräs. Våra första seriematcher (plus genrepet) på bortaplan går på naturgräs, och med tanke på allt dribbel med Kopparvallens slitna konstgräs kan det bli så att vi kommer träna på naturgräs under hela våren, för att endast träna passet innan match på Kopparvallens konstgräs. Allt för att hålla spelare friska. Och det är faktiskt spelarnas arbetsmiljö vi pratar om. ÅFF har ofta gått sina egna vägar och nu kan det bli så att vi, som konstgräslag, kommer bli det första laget som tränar på naturgräs till största delen.