"Nu återstår det cirka fyra veckor innan 2015 års fotbollsallsvenska (herrar) sätter igång. Flertalet allsvenska lag har varit igång i tävlingssäsong i dryga tre veckor nu i och med gruppspel i Svenska Cupen. Inga större sensationer bland gruppvinnarna, även om någon kanske höjde på ett ögonbryn över att Hammarby slog ut AIK. Formen på Svenska cupen blir mer och mer en angelägenhet för klubbarna. Det är bra, och egentligen är cupen en ”lätt” väg för att nå Europa-spel. Man ska vinna sin kvalmatch på hösten, vinna en grupp under februari och mars, och sedan återstår kvart, semi och final, summa sju matcher totalt, och man kan ju till och med förlora en gruppspelsmatch, även om det är cup.
För egen del håller jag en tumme för att Malmö FF går till final i slutet på maj, för dagarna efter finalen möter ÅFF just Malmö FF. En finalförlängning, och ett litet slitet MFF, kan man väl önska så här från en poolkant i södra Turkiet.
ÅFF:s A-trupp har alltså lämnat Kopparvallen för åtta dagars träning i soliga Side, vid Medelhavet. I och med att ÅFF åkte ur Svenska Cupen förra hösten (mot Huddinge), försöker vi se det positiva med att få en ”längre” försäsong, utan krav att toppa formen till slutet på februari när det vankas tävlingsmatcher. Ett läger har också ett stort mervärde. Man svetsas samman ytterligare, kan träna i bra väder, där fokus för oss, bland annat, legat på defensiv organisation och på olika scenarier för om vi behöver trycka på ännu mer i slutet av en match i offensivt syfte. Ibland har vi teori om kvällarna, för att försöka att samtliga ska dra åt samma håll och få alla att inse vilken kraft det finns om man uppträder som ett lag, se på exemplet Vita Hästen i hockey-allsvenskan.
Under veckan jobbar vi också med vår identitet som lag och vilka beteendemål som vi ska fullfölja under vardag och match. Utveckling, helt enkelt. Och, utvecklats, det har ÅFF gjort de senaste tio åren, men mycket återstår fortfarande att göra, förstås.
Det finns alltid en fara OM det skulle infinna sig någon ”nöjdhet” eller att man tar mycket för givet, att utvecklingen då stannar av. Därför måste vi ledare pusha våra spelare, varandra och det är också viktigt att alla i en organisation eller förening måste vara på tårna för att ta steg framåt. Här finns ett av svensk fotbolls stora dilemman, som ÅFF också är ett exempel på detta år; man tappar några ledande spelare i laget, tar bort några miljoner i budgeten, men innerst inne hoppas man nog lite också få en högre placering i serien året därpå.
Roar Hansen och jag vet om utmaningarna, och vi är där med uppkavlade ärmar och med, förhoppningsvis, ny inputs och nya intryck till föreningen.
För att ta ett exempel; under ÅFF:s framgångsrika ”resa” de senaste tio åren har några äldre spelare, som Henrik Gustavsson, Kristian Bergström och Daniel Hallingström, varit de drivande både på och utanför planen, och det gör de otroligt bra ännu. Men, vi tränare vill även stödja och uppmuntra den nya ”mellan-generationen” att vara drivande och ställa krav, och till den gruppen kan vi i ÅFF räkna spelare pelare som Mauricio Albornoz, Martin Christensen, Månz Karlsson och Viktor Sköld. Blir den ”mellan-generationen” riktigt drivande så kommer även yngre spelare att haka på dem, exempelvis Simon Skrabb, Hampus Holmgren ochnDavid Lundgren. Då blir laget bättre, och även de äldre spelarna hänger på och får ny energi och kan då uträtta mycket något år till. Ta exemplet Mjällby AIF som åkte ur Allsvenskan 2014. Där fanns ingen ”mellan-generation”som klev fram, utan det äldre gardet, Mattias Asper och, sedermera, Chippen Wilhelmsson, drog det tunga lasset. En orsak till nedflyttning, men ack så viktig."