Det ska erkännas: Risken att ÅFF skulle få ett svårt år i superettan, som så många andra lag som ramlat ner från allsvenskan brukar få, kändes inte helt avlägsen senast vi hade snö på marken.
Föreningen började i ekonomisk och sportslig kvicksand, men drog upp sig själv utan att sjunka.
Vad de på Kopparvallen har åstadkommit med de åtstramade förutsättningar som funnits, är därför bara att lyfta på hatten för. Trots att i princip hela laget var utbytt, och många inte hade spelat på seniornivå tidigare, har laget ÅFF kommit samman. Hittat rätt, utvecklats i takt med varandra. Mitt i allt det också spelat en progressiv fotboll.
Jag menar, 49 gjorda mål på 28 matcher är en fantastisk siffra. Bara (numera allsvenska) Sirius har gjort några fler i årets serie.
Vem hade trott det?
Jag tycker fortfarande det är för tidigt att prata om ÅFF som en kvalificerad allsvensk aspirant. Och nu förmodas flera viktiga spelare lämna även efter denna säsong. Men med den grund som Roar Hansen och hela teamet kring ÅFF har lagt ska man kunna lyfta ännu högre.
Närmast på dagordningen står nog att etablera sig i superettan. Men många bladvändningar bort finns "Allsvenskan, kapitel två."
Kan ÅFF vara framme vid den sidan innan 2020?
Ja, varför inte?