Ett steg i sidled, två steg bakåt. Åtvidaberg hade chansen att närma sig lagen ovanför, men kom varken närmare eller längre ifrån. ÅFF lämnar omgång 28 som bottenstridens största förlorare.
Med två omgångar kvar och ett utgångsläge som kräver den typ av medstuds som ÅFF saknat helt den här säsongen börjar nog även de mest optimistiska att ledsna. Jag förstår dem. Ingen vill ner till division 1, den tionde cirkeln i helvetet som Dante glömde skriva om.
Men det behöver inte innebära Åtvidabergs undergång.
Fråga bara BP.
BP har varit med om det som ÅFF nu upplever, fast ännu värre. Laget föll handlöst ner i division 1 säsongen efter att man åkte ur allsvenskan. Året var 2015. Därefter studsade BP tillbaka, vann division 1-serien, och titta på dem nu: Bäst i superettan och mer eller mindre klara för allsvenskt spel nästa år.
Jag säger inte att samma sak kommer att hända Åtvidaberg om laget tvingas säga adjö till den näst högsta serien. Jag säger bara att det är ett sätt att hantera motgången.
Gör om från grunden, skapa ett spelsätt som vinner matcher och våga vara egna. I dag finns det inget lyckat fotbollslag som inte lutar sig mot ett eget spelsystem. Och det är förstås bara en tillgång om man har en talangbank av spelare att plocka upp, och även om ÅFF inte har BP:s ungdomsakademi har de i alla fall någonting.
En säsong på lägre nivå vore kanske det bästa tillfället för ÅFF att hitta en ny identitet.
Men det är också en risk att försöka.
Det finns inte utrymme att dröja för länge med resultaten, det ska man komma ihåg. BP doppade bara fötterna i division 1. Många andra storlag håller på att drunkna där.