Med tanke på hur det såg ut under förra säsongen gick att fundera över vad som egentligen hände med Linköping HC:s utlovade treårssatsning. Om det mest var tomt snack, mycket snack och mindre verkstad.
Nu är känslan en annan.
LHC menar allvar – och värvningen av Markus Ljungh visar just det. Efter så många år i det här yrket är det inte så ofta som en nyhet får undertecknad att spontant tänka ”åh fan”, men det här var faktiskt en sådan. 29-åringen gjorde 37 poäng i Vladivostok förra säsongen. Han gjorde 40 i HV året dessförinnan. Det är onekligen starka papper.
Nu går det inte att ta någonting för givet, allra minst med spelare som hämtas från Ryssland, men att LHC vinner kampen om en spelare som många klubbar i SHL ville ha tyder inte minst två saker:
Det finns uppenbarligen ekonomiska muskler för att vara med och buda – och den satsning som görs har ökat attraktionskraften trots att de senaste årens resultat devalverat ställningen som toppklubb. LHC vill tillbaka dit och. . .ja, det märks.
Inte minst Niklas Persson, general managern, ska ha beröm för det. Efter det som hänt under våren är det garanterat allt fler som längtar intensivt efter nedsläpp. Backbesättningen känns något uppgraderad med intressanta duon Filip Berglund och Petteri Nikkilä. Nu tror jag att det kan saknas en mer renodlat defensiv typ (gärna elak också), men man kan inte få allt.
Och centersidan.
Wow.
Det som var den enskilt största svagheten i fjol borde kunna bli den stora styrkan nu. En helt annan centrallinje, stabilitet och kvalitet. Med Markus Ljungh, Oula Palve och Jaakko Rissanen finns tre spelare med potential att leda varsin producerande kedja.
Tittar du på papperet – och det är svårt att titta på något annat just nu – är det inte så många klubbar i serien som kan mäta sig med det. Tillsammans med möjligen Frölunda och Färjestad tvekar jag inte att utse LHC till det lag som värvat bäst så här långt.
Om jag fattat saken rätt, och i det här fallet tror jag verkligen att jag gjort det, är utöver en målvakt (som säkert blir Niklas Lundström) tanken att få in ytterligare en ytterforward för att gå in i säsongen med. Det fortsatt ekonomiska läget avgör till stor del vem det blir, men vad jag hör ska Niklas Persson trots allt ha en del pengar att handla för.
Jag vet att siktet i första hand är inställt på att hitta en producerande spelare, vilket talar mer för Joe Whitney än för Nichlas Hardt, men gissningsvis finns andra och hetare alternativ.
Coronapandemin har ställt till det för många och klubbarna har mindre att handla för. Samtidigt har det inneburit sänkta lönekrav och vad jag hör har några av LHC-värvningarna blivit billigare än normalt. Det kanske inte gäller Markus Ljungh, men han har å andra sidan skrivit på för tre år vilket nästan alltid innebär att den månatliga kostnaden går ned något.