Så fort Jonas Jacobsson hittar ett "perfekt" parti skott sparar han det.
-- Jag hade ett paket med mig till Aten som jag hade sparat från Sydney, berättar han när vi sitter vid köksbordet i villan i Krokek utanför Norrköping.
Han har inte haft en lugn stund sedan han kom hem från Aten. Alla vill ha en stund med världens bästa skytt, den otrolige 39-åringen som vunnit mer än någon annan. Han tar sig tid, även med oss.
Berättar om hur om när han testar ammunition, hur han sätter geväret i en ställning och trycker av. Trots att mänsklig påverkan saknas är skillnaden mellan olika partier enorm. De bästa får en träffbild i tian, andra en spridd träffbild så det blir flera nior.
Ammunitionen är inte bara viktig, den är dyr också. När han fick stipendium på 7 000 kronor från Rotary i våras så räknade han genast om pengarna i antal skott. Ett skott av den bästa sort kostar 2,70 kronor. Hur mycket pengar han rent ut sagt skjuter bort vill han inte tänka på.
-- De sista sex månaderna har jag i snitt skjutit 300 skott per dag, säger han.
Här får Jonas låta bli att läsa om han inte vill veta, men det blir nästan 150 000 kronor på ett halvår.
-- Som tur är finns det några som hjälper till, säger han och drar i tröjkragen med den store sponsorns namn på. Utan dem skulle det inte vara möjligt.
Jonas lämnar inget åt slumpen. Träningsmängden blir enorm, speciellt inför ett Paralympics. Uppemot 1 100 timmar på ett halvår.
-- Från juni fram till tävlingarna i Aten var det tre dagar jag inte sköt. I övrigt tränade jag fem, sex, sju timmar varje dag. Och då räknar jag inte med när jag testar ammunition.
Även den mysiga villan är planerad för skjutning. Istället för att kolla om soffan eller sängen fick plats inför köpet, mätte han om det fanns tio meter som gick att använda som skjutbana. Först använde han en korridor som går genom hallen, köket och fram till det som då var sovrum. Sedan har huset byggts om och nu är det tvättstugan och garaget som utgör en bra skjutbana.
Huset har även byggts om en del på grund av att han är rullstolsburen. Men det handlar bara om köket.
Jonas är inte mycket för att saker ska anpassas för hans skull.
-- Om man är handikappad från födseln är det risk att man blir klappad på huvudet direkt och låter alla andra ta hand om allt, tror han.
Men så har inte han haft det.
-- Mina föräldrar behandlade mig som mina äldre bröder så jag har sluppit det. Jag har inte velat bli det heller.
Han har en ryggmärgsskada sedan födseln och är förlamad från midjan och neråt. Han har aldrig kunnat gå, men det verkar han inte ens tänka på.
På frågan när han upptäckte att andra kan gå svarar han:
-- Det har jag fortfarande inte tänkt på. En del saker blir lite trassligare
Han kan inte komma på något han verkligen skulle vilja kunna göra. Han gör så mycket saker ändå. Exempelvis har han dykt i barriärrevet, det är inte alla som gör, eller fått åka jorden runt och tävlat, hur många gör det.
Saker han kanske gjort även om han hade kunnat gå.
-- Ja, det kan hända att jag hade skjutit i vanliga OS annars.
Han har vunnit SM för icke handikappade, men internationellt får han inte delta i "vanliga" tävlingar. Och att handikappade ska få delta i OS tror Jacobsson inte händer än på länge. Mest för att de som styr handikappskyttet internationellt inte vill släppa sina uppgifter och sin makt. Samtidigt som det är samma personer som måste strida för saken, för att det ska bli verklighet.
Hela familjen Jacobsson sköt och lillebror Jonas hängde med. Ingen av de andra blev dock så bra som minstingen i familjen. Pappa Gerts sjätteplats på ett SM är det bästa någon av de andra nådde.
-- Det gick nog ganska skapligt för mig direkt. Redan när jag var åtta, nio år var jag bland de fyra, fem bästa i min ålder i Östergötland.
Då visste han inte att handikappskytte existerade. Först 1977, som tolvåring deltog han i sin första tävling för handikappade. Två år senare tog han VM-silver och 1980 tog han sitt första guld i Paralympics.
-- Jag tror jag har lite fördel av att det gick bra direkt när jag kom ut internationellt. Det har gett självförtroende.
Hans värste konkurrent på förhand inför Paralympics i Aten var Dan Jordan. En amerikan, som hamnade i rullstol efter en klättringsolycka för fem år sedan. Han var USA:s bäste skytte innan han blev skadad och klarade inte pressen i Aten alls lika bra som Jonas.
-- Han hade med sig att han bara skulle ta guld. Alla visste att han hade varit USA:s bäste skytt innan han skadade sig, bättre än de som tog guld i OS, klart han skulle vinna Paralympics.
Men så lätt var det inte.
-- Han blev lite nervös och då blir han inte tvåa, utan sjua eller åtta. Så bra klass är det i Paralympics.
Jonas Jacobsson vet att han skjuter lika många eller mer poäng än de icke handikappade elitskyttarna. Han hade högre poäng när han vann sitt guld i liggande 50 meter än Jonas Edman i OS i Sydney.
Hur stor fördel har han i exempelvis stående skyttet av att han sitter i rullstol?
-- Förut kunde jag inte svara, men nu vet jag att Dan Jordan säger att det är svårare nu när han sitter i rullstol än innan. För han saknar muskler som han kunde använda förut.
Idrotten betyder mycket för Jonas Jacobsson. Dels för att den gör att han håller igång kroppen, dels mentalt. Han tror att handikappade har en stor fördel av att vara bra på något.
-- När jag skulle börja gymnasiet var det nog många i klassen som tänkte "ska vi nu släpa på den där". Men en av de första lektionerna vi hade var gymnastik. Vi spelade bordtennis och jag slog alla killarna. Då förstod de nog att de kanske inte var tvungna att ta hand om mig.
Han har vunnit allt som går att vinna och inte bara en gång. Guldmedaljerna från Paralympics är så många att de inte får plats på en rad i medaljskåpet. Först på tredje raden får VM-medaljerna samsas och det var innan han kom hem med fyra guld från Aten. Nu kanske de åker ner på rad fyra.
-- Här borta är det SM-guld och lite annat krafs, förklarar när han visar de lite mindre medaljerna.
-- Det som kan ladda mig nu är Paralympics vart fjärde år.
Ett skottår som detta är han alltså laddad. I alla fall har det gällt de senaste sju skottåren. I olika delar av världen, som Arnhem, New York, Seoul, Barcelona, Atlanta, Sydney och Aten har han varit fokuserad och kommit hem med guld. Frågan är om han orkar ladda om för ett åttonde skottår.
-- Jag håller på att kolla läget, så vi får se. Jag vet vilka förberedelser som krävs, men det lutar åt att det blir en sväng till.
I så fall är det Peking som gäller och han har i alla fall 500 skott från 4204 kvar, om han inte hittar ett bättre parti.