Johan Näsman skulle ta revansch för sin misslyckade VM-insats.
Elin Dahlstedt skulle försvara fjolårets SM-tecken.
Båda lyckades - och fick kliva högst upp på prispallen när 2003 års SM-vecka i orientering på fredagen inleddes med sprintdisciplinen på Kristinehamns Garnison i Värmland.
Hade någon trott någonting annat? undrade Johan Näsman själv med glimten i ögat.
Han stod för ett mycket bra lopp och kunde besegra andraplacerade Michail Mamleev, Orion, med två sekunder. Trean Håkan Eriksson, Malung, var ytterligare fem bakom.
Det känns jättebra, och jag är nöjd med mitt lopp, det flöt på bra från början, sade Näsman.
Kortdisciplinen är egentligen min grej. Men sprinten är också rolig. Speciellt när man vinner.
Guldet innebar också att revanschen var fullbordad.
Jag var med på VM i Schweiz i augusti. Det gick inte alls som jag hade tänkt mig - och nu ville jag ta revansch på mig själv.
Elin Dahlstedt från Leksands OK skulle försvara fjolårets SM-tecken.
Och som hon gjorde det.
27-åringen kopplade greppet direkt och hade hela tio sekunder till godo på silvermedaljören Anna Mårsell från Linköpings OK.
Ändå valde hon att ha en tillbakadragen stil efteråt.
Det är alltid svårt att vinna ett SM, eftersom så många duktiga orienterare finns med. Men det är klart att jag är nöjd. Jag är jätteglad över guldet, den här gången känns det ännu mer. I fjol fattade jag nog inte riktigt vad jag hade gjort.