Vivien har blivit 18 år och tävlar för Linköpings konståkningsförening. Hennes två år äldre syster gör detsamma och deras föräldrar är tränare i klubben.
Att säga att konståkning är allt för dem är inte att överdriva.
– Jag kommer inte att flytta tillbaka till Ungern, säger Vivien bestämt. Jag vill satsa allt på konståkning och då finns det bäst förutsättningar här.
Hon berättar att hon nu tränar runt fyra timmar - per dag!
– 1,5-2 två timmar på morgonen innan skolan och lika långt eller längre på eftermiddagen. Och så tävlingar på helgerna.
Tröttnar du aldrig?
– Nä. Det här är det bästa jag vet.
De kom till Sverige för drygt sju år sen. Vivien är fortfarande ungersk medborgare men får tävla för Sverige i landslaget.
– Jag har fått tillåtelse till det av det ungerska förbundet.
Häromdagen blev hon uttagen till en internationell tävling i Istanbul, Turkiet. Men nu har hon fått andra besked.
– Den tävlingen blev inställd eftersom det är så oroligt i landet just nu. Så jag har fått löfte om att åka på en annan tävling utomlands, men jag vet inte när och var.
Att komma med i till landslaget är ett av hennes stora mål den här säsongen. Konkurrensen i Sverigetoppen är tuff men hon säger att chansen är god.
– Jag ligger bra till, det vet jag. Men sen vet man ju aldrig, det gäller att göra bra ifrån sig i varje tävling.
Närmast väntar en tävling i elitserien, där landets bästa åkare finns med. Ett bra resultat där och hon är klar för SM senare i vinter.
– Jag var sjua på SM förra året och hoppas göra bättre den här gången. Jag känner att jag utvecklats mycket på ett år.
Det långsiktiga målet ligger ändå sju år bort. Då går OS i Milano (som vann omröstningen mot Sverige).
– Det är en riktigt stor dröm, att få åka där. Jag kommer att satsa allt jag har för det, men sen vet man ju aldrig vad som händer på vägen.
Storasyster Tifany är också duktig konståkerska i klubben. Vivien är fortfarande junior, men från och med nästa säsong får de tampas i samma seniorklass.
Vem är bäst av er?
– Vi är faktiskt väldigt jämna så jag skulle säga att ibland är det jag, ibland hon.
Vem blir surast när den andre gör en bättre tävling?
– Ingen av oss blir sur. Om jag har en dålig dag stöttar hon mig och tvärtom. Om hon vinner så gläds jag över hennes framgång och tvärtom.
In på isen skrinnar ett 20-tal små tjejer när det är dags för en av klubben ungdomsgrupper att träna.
– Att få jobba med barn och lära dem det jag kan, det vore roligt att få testa någon dag, säger Vivien och ler.
