Mycket försiktigt kliver Laura tillsammans med kompisarna Emily Klaff och Olivia Steen upp från isen och in i båset för en pratstund. Det är inte lätt att gå på konståkningsskridskorna och tjejerna gör det inte enklare för sig – de kan helt enkelt inte stå still när musiken kommer i gång.
– Vill du se mig snurra, undrar Laura.
Det vill jag förstås gärna.
– Jag ramlade i början, innan jag lärde mig, men nu går det bra.
Ute på isen är det full fart. Det är bara ett par dagar kvar till showtime när vi ses och detaljerna finslipas noga.
– Svårast av allt är att göra bubblor och sen snurra tre varv, säger Emily Klaff.
– Jag tycker saxhopp. Det är när man gör spagat i luften, säger Olivia Steen.
Spagat, det låter jättesvårt, kan du det?
– Nej.
Olivia lutar sig närmare och kikar mig noga i ögonen.
– Ska vi sminka oss som du? säger hon och kisar. Jag tror det, fast vi ska ha jättemycket färg här under ögonbrynen.
Showen, som har fått namnet ”En världsturné”, blir förstås en jätteupplevelse för de tre 6-åringarna.
Lite nervöst är det, det är de överens om.
Genomgången av finalnumret väntar och tjejerna ansluter till truppen.
Sofia Wollert är tränare i Linköpings konståkningsförening till vardags men är också showens general och står för musikval, tema och koreografi.
– Det här känns inte som ett jobb, det är bara roligt, säger hon.
I finalen är 150 åkare på isen tillsammans, från eliten med Elin Sievert i spetsen till de allra yngsta i skridskoskolan.
– Det är en av vinsterna med showen, säger Sofia. I vår sport tävlar vi individuellt och att få samarbeta på det här sättet i grupp gynnar föreningen.
”Samba de Janeiro” dånar ur högtalarna och åkarna fyller på, en grupp i taget, ut på isen. Det går ett sus genom skaran när Daniel Engelson, gängets enda kille, gör en baklängesvolt och fortsätter dansa samba som om just en volt på skridskor vore det enklaste i världen.
– Det var läskigt första gången, säger han. Jag har aldrig gjort det på isen förut.
Daniel har olika roller i uppsättningen. Han är allt från draktämjare till Tarzan.
– Det blir lite speciellt. Tarzan har inte så mycket kläder på sig och jag har aldrig tidigare åkt med bar överkropp. Kläderna tar ju en del av fartvinden så det lär bli en annorlunda känsla.
Kläderna ja. De sys tillsammans med all annan rekvisita av föräldrar, mor- och farföräldrar en trappa upp i Stångebro. Samka Nyberg är projektledare och kämpar tillsammans med ett helt gäng för att få fast själva ryggraden i en gigantisk röd drake som ska vara med i ett av numren.
Hon visar runt i de små rummen där glittrande utstyrslar hänger längs väggarna. 370 dräkter har gänget skapat, dels genom att sy helt nytt, dels genom att återanvända kläder från tidigare shower.
– Det är härligt att man kan få hit så många frivilliga att hjälpa till när man inte kan erbjuda annat än gemenskap och gofika, säger hon.
Planeringen är minutiös. Maria Gadmar, som är Samkas högra hand, hämtar ett stort excelark med färger och rutor som visar teman, tider och vilka åkare som ska in och ut när.
– Vid ett tillfälle ska 14 åkare hoppa ur sina glittriga kjolar med tillhörande armband och halsband och i de här fransiga munderingarna - på en minut och 40 sekunder i mörkret bakom isen. Då måste allt verkligen funka, säger Maria.
Ända sedan i oktober har gänget förberett showen. Det har blivit otaliga timmar förstås.
– Nu är vi spända på att se resultatet, säger Samka. Men visst kommer det att bli tomt när allt är över.