Moa Jederström började med konståkning när hon var sex år gammal och förälskade sig i sporten. När hon gick ner i träningstid på grund av en skada och gymnasiestudierna tog upp hennes tid valde hon att bli tränare istället.
– När jag växte upp var konståkningen en väldigt trygg plats för mig. Därför har det varit roligt att kunna fortsätta som konståkningstränare för att parallellt med läkarstudierna kunnat ha något som bryter av tiden på sjukhuset och för att de barnen som kör konståkning också ska få känna den tryggheten som jag kände, säger Jederström med ett leende.
Hon är inne på sin sista termin på läkarprogrammet i Linköping. Under utbildningen har studenterna en termin där de gör ett forskningsprojekt. Snabbt bestämde hon sig för att hennes arbete skulle handla om konståkning. Men det som till en början skulle vara ett mindre arbete utvecklades till att bli ett stort doktorandprojekt om fysisk och psykisk hälsa bland unga svenska konståkare.
– Jag hade kunnat hamna i ett färdigt projekt istället. Men nu hade jag en idé och fick möjlighet att bygga vidare på den. Det är jättekul att kunna fortsätta med det som jag är så intresserad av, säger hon.
Den första delen i doktorandprojektet är en enkätundersökning, som gjordes under våren 2019, bland alla licensierade tävlingsåkare i Östergötland och Småland. De som svarade på enkäten var mellan 6 och 23 år med en medelålder på 12,9 år. Av totalt 400 åkare svarade 142 på enkäten – men fem pojkar uteslöts från vidare analys då deras svar skulle kunna identifieras. Studien visade att en tredjedel av unga kvinnliga konståkare under de senaste tolv månaderna hade drabbats av en allvarlig skada eller smärta som påverkat deltagandet i deras träning eller tävling i minst tre veckor.
– Att en tredjedel av så unga konståkare drabbats av en allvarlig skadeepisod under det senaste året är väldigt oroväckande. I tidigare studier har man sett att 40 procent av elitåkare någon gång under sin karriär har haft en allvarlig skada. Att en tredjedel av dessa åkare haft det under det senaste året är uppseendeväckande, säger Jederström.
En statistisk analys visade att äldre ålder och fler överhoppade huvudmåltider (frukost, lunch, middag) per vecka hade samband med både en allvarlig skada det senaste året respektive en pågående skadeperiod. En annan statistisk analys visade på ett samband mellan undervikt och/eller oregelbunden menstruation och allvarlig skada.
– Jag vet inte varför någon hoppar över en måltid och inte heller om de kompenserar för det genom till exempel att äta större mellanmål. Men ju fler måltider man hoppar över ju starkare association var det med en skada, förklarar Jederström.
Något som hon poängterar är att konståkningen, som vilka sporter som helst, har mycket fördomar kopplat till sig. Många frågor Jederström får angående konståkningen handlar om ätstörningar och smalhetsideal. Därmed var det också viktigt i utförandet av studien att de skulle kunna jämföra resultaten till hur det ser ut i det övriga samhället och hos andra idrotter.
– Jag ville försöka få någon slags helhetsbild för livet är komplext och på samma sätt är det komplext i vad som gör att man mår bra eller dåligt både fysiskt och psykiskt, poängterar hon.
Men tänk om det är så att konståkningen som sport är hårdare drabbad av ätstörningar och smalhetsideal då?
– Ja, men det vet vi inte. Det är något som jag väldigt gärna skulle vilja titta vidare på, säger Jederström och fortsätter:
– Det här är en av de största studierna som gjorts inom konståkning. Men det är en väldigt liten studie ändå. Det krävs fler och större studier från olika geografiska områden för att säkert kunna säga någonting. Det finns indikationer och saker man kan forska vidare i. Men att med säkerhet säga att det är på ett visst sätt är farligt.