Kost och idrott
Konståkningen är en av flera estetiska sporter som förknippas med smala, spänstiga och viga kroppar. Anledningen till detta beror på att det är en förutsättning för att utövarna ska lyckas med de mer avancerade hoppen och prestationerna på isen.
– Ska du lyckas med hoppen och kunna rotera snabbt kan du inte väga för mycket. Tyngdlagen säger det. Det är fysiologiskt. Och där måste vi hitta en balans. Sen kan det falla ur ramarna ibland och gå åt fel håll. Men då får man ta tag i det också, säger Linköpings Konståkningsförenings sportchef Marianne Hogner.
Sporter där det finns en fördel i att vara smal hamnar ofta i rampljuset när det kommer till osunda ideal – något som är en kamp för bland annat konståkningen att tvätta bort. För drygt två år sedan skrevs det mycket om konståkningen i media då flera utövare klev fram och vittnade om en osund miljö med vikthets innanför sportens väggar. Detta skapade diskussioner även hos Linköpingsföreningen.
– Vi pratar aldrig om hur åkarna ser ut mer än när det verkligen behövs och vi väger ingen. Men blir åkarna för smala eller för stora måste vi såklart ta upp det antingen med föräldrarna eller åkarna själva. Det handlar om en skaderisk. Vi kan inte hålla på och försöka hoppa tripplar och dubbelhopp när kroppen är i obalans, säger Hogner och fortsätter:
– Allting handlar om balans. Man får inte glömma bort att muskler väger mer än fett. För att vara en bra konståkare ska du ha musklerna och spänsten. Du ska vara en atlet. Sedan vi slutade med all figuråkning har konståkningen blivit mer atletisk.
När fokuset hamnar på kroppen och vikten kommer en annan riskfaktor in i det hela. Ätstörningar. Under alla år som Marianne Hogner varit engagerad i LKF har det, enligt Hogner, funnits tre åkare som fått sjukdomen anorexia nervosa. Hon upplever dock inte att det är ett utbrett eller återkommande problem med någon koppling till sporten. Hon ser det snarare som ett samhällsproblem.
– Tjejer överhuvudtaget i dag är väldigt kroppsfixerade där det är putande munnar och rumpor på bilderna som läggs ut på sociala medier. Det börjar tidigt. Jag har fått gå in och tagit några i kragen för att fråga vad de lägger ut för kort då de inte tänker sig för, berättar Hogner.
– Det som är bra hos oss gällande kroppshetsen är att vi har ett gemensamt omklädningsrum. Tjejerna är väldigt bra på att skvallra om det är någon som börjat bli fixerad vid sin vikt eller börjat bete sig lustigt.
Har ni inom konståkningen några utbildningar inom kost och träning?
– Vi har jobbat ganska mycket med det. Vi har bland annat haft en dietist knuten till vår verksamhet som haft utbildningar med både tränare, åkare och föräldrar.
Konståkningen är samtidigt en sport där de aktiva ofta når toppen av sin karriär vid unga åldrar. Detta kan vara en faktor till att många åkare pushas hårt väldigt tidigt. Ett förslag som Hogner lyfter fram för att få en sundare idrott med utövare som håller längre är att få ISU (International Skating Union) att sätta en 18-årsgräns på att tävla i mästerskap. I det svenska landslaget just nu är åkarna mellan 14 och 18 år och på mästerskap får du tävla på seniornivå från att du är 15 år.
– Om vi skulle få ISU att sätta en 18-årsgräns på att tävla i mästerskap skulle vi klara oss mycket bättre som idrott. Då skulle vi också kunna få fram en fixstjärna, säger Hogner och fortsätter:
– Men då skulle nog de ledande länderna få problem då jag upplever att de har svårt att behålla sina åkare högre uppe i åldrarna. Det kan bero på att de har tränat alldeles för mycket och för hårt under en lång tid som barn och ungdom, men också att åkarna redan lyckats nå sina mål i unga år.