När Daniel Engelson var yngre höll han på med flera olika sporter – allt från basket till judo. Men när han följde med sin yngre syster som utövade konståkning fick han upp ögonen för sporten.
– Vi åkte skridskor tillsammans och då testade jag lite grejer som hon gjorde och tyckte det var kul. Men jag visste inte om jag ville börja. Sen startade LKF en killgrupp och då tänkte jag ”äh, vi testar då, det är andra killar som kör och då kör jag med”, säger LKF:s Daniel Engelson.
Han var 11-12 år när han började med sporten, vilket räknas som ganska sent.
– Jag fastnade för utmaningen som sporten ger. Man ramlar säkert 1 000 gånger innan man klarar av ett speciellt hopp. Men känslan när man väl landar och har klarat det – den är otroligt härligt. Det handlar om att ha styrka, kondition, smidighet och kreativitet.
Vad sa dina föräldrar om att du började i konståkning?– Mina föräldrar är från Lettland, du vet Sovjetunionen, och i Ryssland är det en helt annan tradition med konståkningen. Det är kanske inte lika många tjejer och killar som kör men det är i alla fall mycket fler killar än här i Sverige. Det är en större sport och en annan tradition socialt i samhället.
Daniel Engelson menar dock att det finns fördomar mot att vara kille och utöva konståkning.
– Det var inte helt socialt accepterat. Men med åldern har det blivit mycket bättre. Jag tror det mest handlar om traditioner och när man är i elvaårsåldern är alla lite osäkra på sig själva. Då vill man gärna vara med i mängden, och är man med i mängden vill man gärna peka ut resterande som konstiga för då blir man ännu mer med i mängden, säger Engelsson och fortsätter:
– Jag fick aldrig känna på några fördomar direkt riktat mot mig... Men säkert bakom min rygg. Jag brydde mig lite såklart i början men.... nej, samtidigt inte. Det handlade bara om att våga och köra på. Såklart var även jag osäker när jag var elva år men jag körde på eftersom jag tyckte det var så kul.
Engelson menar att ju äldre och mognare man blir desto mindre bryr sig folk om vad för sport man utövar.
– När man blir äldre handlar det mer om att vara bra på någonting. Det kvittar om det är en tjej eller kille som är bra på en viss grej – det är mest bara coolt att någon är riktigt bra på något. Nu har det bara varit positiva kommentarer jag fått. Rektionerna nu är mer ”shit vad annorlunda och coolt”.
Du utövade flera sporter, vad var det som gjorde att du fastnade för just konståkningen?– Jag hade ganska mycket möjligheter här. I några andra sporter var det kul att träna men det fanns ingen plats för att utvecklas. Jag började sent med konståkningen men utvecklades väldigt snabbt. Och då är det skitkul. När det började bli dags att satsa lite blev det därför konståkningen jag körde på.
Engelson vrider lite på sig i stolen, tittar tänkandes ut i några sekunder och sedan säger han:
– Problemet är att många inte riktigt vet vad det är vi håller på med. Vi kör alltså fyspass fyra–fem gånger i veckan och har ispass två gånger per dag. Det är styrka och kondition blandat med kreativitet. Du måste våga ramla 100 gånger under en träning.
Han visar sina stora bulor på armarna efter flera år av misslyckade hopp – som sedan har lett till lyckade.
Han suckar.
– Folk vet inte hur tufft det är. De ser det bara som en liten dans på is. Det är inte därför jag tycker det är kul. Det konstnärliga och dansen hängde bara på. Det är utmaningen med att hoppa upp i luften och snurra massor varv jag gillar. Det ger adrenalin... Men det är i och för sig då man slår ihjäl sig också, säger Engelson och skrattar.
Efter att han satsade på sporten har också framgångarna kommit. Det gick fort för honom att ta sig från den lägsta nivån till elitserien – där han nu varit i tre säsonger. Den här säsongen var målet att ta sig till Nordiska Mästerskapen – vilket han lyckats med.
– Jag har inga specifika mål. Nu är det bara att kötta på och fortsätta tävla internationellt. Vi har varit i Österrike och Ungern och nu blir det att åka till Finland i februari för Nordiska Mästerskapen. Det är klart att man kan ha drömmar om EM och VM... men jag tar ett steg i taget. Målet för den här säsongen var att komma med till Nordiska, som jag har klarat, om inge skador eller liknande kommer i vägen.
Hur ser du på att vara en förebild för andra yngre killar inom sporten?– Jag tänker inte så mycket på det – jag kanske borde tänka på det. När jag började var det en äldre kille som var tränare för killgruppen. Han var bland de bättre och det var klart att man såg upp till honom. Det kanske är så att de yngre tänker lika dant som jag gjorde då om honom om mig nu... Det är väl dags att börja tänka på vad man gör helt enkelt, avslutar Engelson och ler.