Denis Steinemann ser laddad ut. Han vill själv springa sista sträckan, men får i stället förtroendet att springa den första. Tanken är att den schweiziske VM-sjuan ska ge Linköpings OK en flygande start.
Precis så blir det, men det vet han inte nu.
Han kan bara hoppas.
Exakt klockan 20 går startskottet för skogssportens mest omskrivna tävling, ett facsinerande skådespel och välorganiserat kaos för både elit och motionärer. I flera år har det jobbats för en enda helg.
Med startnummer 41 på den grönvitsvarta dräkten tar Steinemann sin karta och ger sig tillsammans med nästan 400 andra löpare ut på första sträckan i årets upplaga av Tiomila, den här gången i skogarna runt Kolmården utanför Norrköping.
Det går alldeles utmärkt.
En dryg mil och 24 kontroller senare kommer han in på växlingsrakan för att lämna över ansvaret. På sjätteplats, inte alls långt från ledande Kristiansand.
-- Några små misstag, men så var det för de andra också. Det gick nästan lättare än vad jag trodde. Det är alltid en lika fascinerande upplevelse att vara med här.
Vad blir det nu?
-- Bastu och en öl. Jag tror inte att jag kan hålla mig vaken hela natten, säger Denis Steinemann.
Det är långt kvar.
Mycket långt.
Sisådär fyra timmar tidigare har Ulricehamn gått i mål som vinnare i damklassen. Allt såg hopplöst ut, men med världsstjärnorna Jenny Johansson och Simone Niggli-Luder i storform passerades lag efter lag där ute i skogen.
Landslagstjejen Anna Mårsell för upp Linköpings OK till 33:e plats, men ser måttligt nöjd ut.
-- Ett okej lopp, men inte mer än så. Det var svårt och jag kom aldrig riktigt in i det, säger hon.
Lok är ändå som väntat bäst i länet. Johanna Lindberg tar på slutsträckan in Boxholm/Mjölby på plats nummer 78. I ungdomskavlen dessförinnan är Linköpings OK 25:a och Boxholm/Mjölby 41:a.
Allting började 30 april. 66 löpare gav sig ut på första sträckan från ett ödetorp 500 meter norr om Norra Hallby. Efter några år med vikande deltagarantal har det åter vänt uppåt och det märks. Överallt är det folk. Överallt.
Mål- och växlingsplatsen i Timmergata förvandlas till en svensk festplats, men utan dans. Öl serveras för 40 kronor i pubtältet. Mellan. Inte stark. En femtiolapp för en tallrik ärtsoppa med knäckebröd.
Varma drycker flödar och korvar går åt i kilometerlängder. Blickar du ut över folkvimlet är det svårt att inte imponeras av den idrottsplats som orienterarna trollar fram.
Tiotusentals människor på relativt liten yta och inte ens en tillstymmelse till huligan. Knappt ens något skräp på marken trots att vi själva har ett litet helsike att hitta en papperskorg.
Mörkret faller.
Det kommer att bli en frostnatt.
Vi passerar den stora tv-skärmen nere i målområdet och reagerar när kommentatorerna berättar om ställningen ute på den andra sträckan. Linköpings Ulf Bergqvist är ett tag i ledning, han är bara två sekunder efter vid varvningen - men faller och tappar kartan i en lerpöl.
Det är bara början på motgångarna. Han tappar mycket tid och är i mål plötsligt distanserad med åtta minuter.
Det är inte att ta miste på hans besvikelse.
-- Jag såg knappt en person på hela vägen, suckar han.
Tåget går från Lok, som sedan aldrig är nära den yppersta täten. I fortsättningen håller man sig mer förväntat runt plats 25 till 35.
Tiomila är så mycket mer än bara orientering. I ett litet, öppet tält, fullt av värmeljus, är det full aktivitet. Ulla Kjell är en av dem som sköter markservicen och bjuder Lok:s löpare på kaffe, te, nyponspoppa, smörgås, varm korv, kakor . . . som ett café i miniformat.
Det syns att hon trivs.
-- Det gäller att var och en gör det den är bäst på. Andra springer och jag har hand om det här. Tiomila är speciellt, en höjdpunkt för hela klubben, säger hon.
I presstältet tar Anders Gärderud, för snart 30 år sedan olympisk guldmedaljör på 3 000 meter hinder, en fika. Av någon anledning klädd i en mörkblå Reebok-jacka med Liverpool Football Clubs klubbmärke på bröstet.
Nåväl.
Inte alltid man träffar människor med så utsökt smak.
Klockan har sedan någon timme passerat midnatt. Nattens kompakta mörker gör att vi knappt ser handen framför oss. Det är tyst och alldeles rofyllt. Rått och kallt. Vi tackar för mössa och långkalsonger.
Fågelkvitter, naturromantik och vildmarksskimmer i en slags mäktig symbios. Plötsligt brakar det till en glänta, en strid ström av löpare som lyser upp den svarta skogen.
Nattsträckorna ger tävlingen dess speciella charm, det gäller att skaffa sig en god position när morgonen gryr och inget lag är starkare än sin svagaste länk.
Någon kallade det för en natt för dårar och det stämmer nog rätt bra.
Av alla mytomspunna sträckor står "långa natten" i särklass. Bara namnet skänker en slags skräckblandad förtjusning. Nära två mil genom delvis stiglöst landskap med pannlampa, karta och kompass som enda stöd. En ensam strid mot okända markers hinder.
Enkelt och äventyrligt på en och samma gång.
Många lyckas. Många lyckas inte.
En efter en på väg mot ängsligt väntande lagkompisar vid målet en bra bit bort. Finländaren Jarkko Huovila springer ensam och rätt genom skogen, ger norska Halden Skiklubb en ledning på nästan 17 minuter och sedan är det inte spännande längre.
Fyra sträckor kvar, men det är avgjort.
Så känns det.
-- Det slutar med att Mats Halldin kan ta picknickkorgen med sig ut på sista sträckan, säger speakern.
Det börjar bli svårt att hålla sig vaken.
Gryning. Natt övergår till dag. I backarna ned mot Bråviken skymtas ljuset från ett Norrköping som ännu inte vaknat. Det porlar sakta i en liten bäck och vinden sliter lite hårdare i träden. I varsin sovsäck ute i det fria hittar vi ett par. De kramas för att hålla värmen.
Strax efter klockan fem går solen upp.
Plötsligt börjar det regna. Inte lite, himlens portar öppnar sig och det nästan vräker ned. Paraplyet ligger kvar hemma, vilket det naturligtvis inte borde göra.
Det är stora tidsskillnader, vilket förklaras av den svårbemästrade terrängen. Evigt unge Lok-veteranen Anders Berg, några och 40, gör en alldeles utmärkt insats på åttonde sträckan, slår landslagslöparen Tobias Andersson med en och en halv minut och är 24:a när han växlar över till Henrik Eriksson.
Men det är ändå inte östgötabäst. OK Denseln från Skärblacka går ännu bättre och Erik Andersson har bara två man framför sig på sträckan.
Det regnar fortfarande när Mats Halldin, exakt klockan 07.53, som överlägsen vinnare och tillsammans med sina lagkompisar, tar sig in under målskynket. Abba-klassikern "The winner takes it all" strömmar ut ur högtalarna och Halden tar sin sjätte seger på de sju senaste åren.
Bara 72 lag hinner ge sig ut på sista sträckan innan norska storfavoriten hinner in.
Finska Kalevan Rasti är tvåa, svenska Södertälje trea.
-- Det här smakade bra. Jag visste att jag hade en betryggande ledning och det var nog tur. Jag bommade ganska mycket, säger Halldin.
Kroppen skakar. Han fryser.
Det stora kalaset sköljs nästan bort under morgontimmarna, vilket också leder till en del oväntade problem. Lok:s slutman Markus Adolfsson väljer fel typ av byxor och mitt ute i skogen upptäcker han att nästan har dem nere vid knäna.
Lok blir 38:a till sist, två placeringar bättre än i fjol. Denseln slutar som nummer 21 och är bäst i länet. I övrigt inga östgötalag bland de hundra främsta.
Vi tittar på klockan.
Strax efter nio.
Det är många som har kvar långt till mål.