Stabila insatser av världsstjärnorna Carolina Klüft, Christian Olsson och Stefan Holm i respektive hoppgrenar i Götagalan i Karlstad.
Men mest gladde stavhopparen Patrik Kristiansson som med nytt årsbästa 5.75 visade att han också är ett VM-hopp.
Det mest imponerande med Kristianssons hoppning var inte resultatet utan hur det uppnåddes. Vid stavhopparnas inhoppning gick koppen som staven sätts ner i vid upphoppet sönder med påföljd att arrangörerna fick vända på ansatsbanan och använda den hoppgropen. Stavhopparna fick med det sämre förhållanden, motvind i stället för medvind och tävlingen blev försenad.
Och ändringen höll på att ställa till det rejält för Patrik Kristiansson som rev två gånger på ingångshöjden 5,46.
Men det var helt lugnt, bedyrar han.
Jag hoppade in innan koppen gick sönder och hade inte justerat ansatsen när vi bytte riktning på ansatsbanan.
Inför sista försöket var ansatsen justerad och Kristiansson gled högt över ingångshöjden. Därefter tog han 5.56, 5.66 och årsbästa 5.75 i första försöken. Så dags var han också ensam kvar i tävlingen.
Då beordrades ribban upp på 5.90 där han gjorde ett riktigt bra försök. I sista hoppet höjde han ribban till 6.00 men rev klart.
Det kändes så bra på 5.90 så jag ville testa på 6.00, förklarar han höjningen.
Hans förklaring till varför det gått knackigt tidigare under säsongen är något udda.
Jag köpte alltid grepptejp till stavarna av Tim Lobinger (den tyske världsstjärnan) tidigare men sedan han såg att jag hoppade bra i Paris i början av säsongen har han vägrat fixa tejp till mig.
Och utan den rätta tejpen har inte heller känslan kring stavgreppet varit det rätta och osäkerheten har smugit sig på.
Nu har jag via en tjeck fått tag på samma typ av tejp som jag hade när jag var 15 och nu känns det bra igen. Men jag är skitsur på Lobinger...
Inte heller Christian Olsson hade någon perfekt uppladdning inför tävlingen.
Jag somnade för hårt på eftermiddagen och vaknade av ett ryck och fick en spänningshuvudvärk som aldrig släppte så det var svårt att ladda i dag.
Men som den världsstjärna han är presenterade han ändå en serie med fyra hopp över 17 meter, det längsta landade på 17.43.
Ändå är han nedtränad efter en veckas stenhård träning för att inte toppa formen för tidigt.
Banorna var lite för mjuka för att hoppa riktigt långt också så 17.43 var helt okej i dag.
Stefan Holm gillade dock de nylagda banorna.
Det var bra banor och jag trodde det skulle bli riktigt högt i dag.
Nu stannade han på godkända 2.27 men det syns att det finns mer i kroppen.
Inhoppningen kändes j-ligt bra och vägen upp till 2.27 var den bästa hoppning jag gjort i år, det var därför jag stod över 2.30 men sedan fick jag inte den rätta träffen på 2.32.
Också Carolina Klüft börjar hitta rätt i höjdhoppningen. Hon har varit missnöjd med hoppningen en tid en saknat den rätta känslan.
Hon klarade 1.87 och hade ett par bra försök på 1.90.
Det var ett fall framåt även om det inte var någon skönhoppning.
Tekniken börjar funka men jag är inte riktigt pigg i benen, jag är löpstark men saknar lättheten.
Att löpstyrkan finns visade hon genom att vinna 200 meter på fina 23.37.
Den ständiga frågan huruvida hon ställer upp i längdhopp i VM kan hon fortfarande inte svara på.
Jag stänger inga dörrar men allt beror på om det blir något stafettlag på 4x400 meter. Blir det det hoppar jag inte längd i VM.