SM-final 3, ishockey
Färjestad 5
Modo3
-- Den här säsongen är det största jag varit med om, sa han efter 5--3 och totalt 3--0 i matcher mot Modo.
Det hade gått 17 minuter av den tredje perioden i den tredje SM-finalen när 28-åringen från Munkfors och Färjestad fick chansen. Finländaren Marko Jantunen drog upp anfallet, och Jörgen Jönsson och Nordström kastade sig fram mot mål.
Där fanns ytorna -- och det var där som pucken landade sedan Jantunen kastat iväg ett skott som Modomålvakten Peter Hirsch klarat.
Läget var gyllene -- eller, som Nordström säger när han sitter i ett kaotiskt omklädningsrum:
-- Öppet mål. Jag kunde inte bomma den.
Och det gjorde han inte.
Nordström drog till direkt, såg pucken gå via axeln på Hirsch in i det tomma målet. På läktarna hördes vrålet, bland lagkamraterna jublet.
Nordström själv var ganska tyst. Inte för att han inte ville skrika ut sin glädje, inte för att han inte kände att det sjätte guldet i Färjestads var i hamn.
-- Jag var för trött, säger han.
-- För trött för att känna särskilt mycket över huvud taget.
Enligt Nordström själv var det Färjestads 4--2-mål som avgjorde, när Marko Jantunen grundlurade Peter Hirsch och serverade Jörgen Jönsson öppet mål.
Men det var ett mål som var lika vackert som omdiskuterat. Enligt Modos spelare och tränaren Jim Brithén föregicks målet av en offside på Peter Nordström när Färjestad drog in över offensiv blålinje.
Tv-repriserna visade att det mycket väl kan ha varit offside, och Nordström är säker -- men på motsatsen.
-- Man luras av att titta på var spelaren befinner sig med pucken. När han (Jantunen) åkte över blålinjen var pucken redan över eftersom han ju håller den en och en halv meter framför sig vid klubban. Jag tajmade det så att det inte skulle bli offside, och det var det inte.
Domaren Ulf Rådbjer tvekade, men dömde mål sedan han konsulterat sina linjedomare som stod fast vid bedömningen.
Några minuter senare var allt över och Nordström svensk mästare för tredje gången.
-- Otroligt skönt . . . Så mycket mer har jag inte hunnit känna ännu, säger han medan många andra -- som aldrig vunnit SM-guld tidigare -- jublar i omklädningsrummet.
För Nordström var det länge osäkert om han skulle finnas kvar i Färjestad under säsongen som precis avslutats. Trots den misslyckade proffssejouren i NHL, med Boston 1998, var han sugen på att testa utlandet igen.
Schweiz var ett av alternativen, och Nordström var intresserad. Men när många av lagen redan fyllt sin kvot av utlänningar blev flytten aldrig av.
-- Det var ju för pengarna man ville dit . . . Och för att det verkar vara ett fint land, säger Nordström samtidigt som sportchefen och förre storspelaren Håkan Loob rullar in en vagn med ölplattor genom dörren.
Nordström kastar sig fram från sin bänk för att grabba tag i en av burkarna, men missar precis. Men den missen kunde Nordström kosta på sig.
Det väsentliga var att Färje-stad inte missade guldläget.
Störst, bäst och starkast redan nu. Men till nästa säsong blir svenska mästarna ännu större -- och ännu fler.
-- Vi kommer att utöka vår stomme med ytterligare ett par namn, och ännu fler inom några år, säger sportchef Håkan Loob.
På liknande sätt som NHL-klubbarna i Nordamerika har Färjestad i flera år placerat unga talanger i klubbar i lägre divisioner, för att utvecklas och få känna på seniorishockeyn.
När tiden är mogen plockas de upp -- och Färjestads förhoppning är att steget mellan junioråldern och elitserien blir mer naturligt med ytterligare en platå på vägen. Namn som Christian Berglund, 22, Rickard Wallin, 22, och Pär Bäcker, 20, har visat att modellen kan vara framgångsrik:
-- Vi har sett att det här fungerar för flera spelare och känner att det är den modell som vi vill satsa vidare på, säger Håkan Loob dagen efter guldfesten.