16-åriga Linnea ville inte vinna, påstod hon.
-- Det är sant. Jag vann första etappen i italienska femdagars för två veckor sedan och bommade allt på andra etappen. Jag blev väl stressad av att leda, tror jag. Och nu vill jag inte att det ska hända igen.
Hon kan vara lugn. Hon vann inte i går. Det gjorde i stället sent startande Elin Skantze från Järla IF som sprang 13 sekunder snabbare än Linnea. Fast om det var Linnea ovetande nere på campingen i Skövde. Men hon visste att hon sprungit bra på måndagsetappen.
-- Bra, nästan prickfritt, sa hon när hon och OK Kolmårdens Lisa Skullman tvättade tävlingskläderna rena.
Löpningen räckte alltså till en andraplats. Och Linnea är nöjd så här långt med insatsen. Elfteplats första dagen och en andraplats andra. Det är bra.
-- Men det viktiga är jämnheten. Att man springer ungefär lika fort varje etapp.
Och det gör Linnea. Det placerar henne på en sammanlagd tredjeplats i klassen efter ledande Skantze och Anna Persson, Göingarna. Lok-tjejen har bara sex sekunder fram till Persson, men 2.16 fram till ledaren.
Som bäst i femdagars har hon en slutlig tredjeplats från 1999 i Dalarna.
-- Man hoppas ju alltid att det ska gå så bra som möjligt.
Det är det fler som hoppas.
Som Sune Carlsson i OK Motala.
Fast Sune slåss inte i toppen i sin klass. Och kommer kanske heller aldrig att göra det. Han är med för att han tycker det är roligt. Sune som springer i H50 kort har inte orienterat så länge.
-- Bara två år och jag började vid 45 års ålder.
I yngre dagar spelade han fotboll i Zeros och slutade 1983.
När sönerna blev bra i orientering lockades även pappa Sune så småningom att börja, han med. Men några framskjutna placeringar räknar han inte med.
Inte för egen del, vill säga. Sönerna däremot lyckas bättre, även om Ola inte är i toppform. I fjol var han sexa på USM, i går blev han bara 75.a i H18 elit. Fast det finns orsaker till det mindre bra resultatet.
-- Jag har haft hosta i fyra veckor och kan inte springa som normalt. Jag är med här mest för att bomma så lite som möjligt.
Tony Carlsson i H20 började som Sune för två år sedan, men är redan med och slåss i toppen av klassen. Fyra på första etappen och tia på andra.
Anders Berg, Linköpings OK, går bra i H35. Som väntat. Efter seger med 25 sekunder första dagen och en andraplats, 23 sekunder efter, andra dagen, leder han nu med två sekunder före Håkan Svensson, Bredaryd.
Malin Sand, Mjölbytjejen som tävlar Närkesklubben OK Tisaren överraskar med att inte vinna i D15. Hon var femma första dagen, och trea andra. Båda gångerna fick hon se OK Denselns Märta Mollén som vinnare. Men vinner inte Malin så tar en annan familjemedlem hand om segrarna.
Första dagen var det mamma Anna i D35 motion och andra dagen brorsan Martin Sand i H11. Då blir det väl pappa Sörens tur på tisdagen när de långa raderna av femdagarslöpare ringlar sig fram i skogarna kring Töreboda?
På tal om ringlar sig så måste Linköpings OK:s Per Skullman nämnas.
Under måndagsetappen blev han nämligen biten av en orm just som han skulle stämpla vid tionde kontrollen.
-- Jag tror det var en huggorm, men vet inte. Såg något svart som högg mig precis på knölen. Först blev jag lite rädd, så klart. Men det var ingen större fara.
-- Jag fick cortisonsalva efteråt och känner inte av bettet så mycket. Men jag blev lite öm.
Skullman är 33:a i H50-klassen efter två etapper och de som sett honom springa hävdar bestämt att han springer på betydligt lättare fötter nu än före mötet med ormen.