Det finns städer som ligger bättre till vid vatten än vad Linköping gör, men vid Stångåns utlopp i Roxen fostras landets bästa lag i kanotpolo. På SM-veckan nu i Malmö vann Linköping dubbelt på herrsidan.
Idrottsresan, videoserien i Öst media, har besökt Linköpings KK i det sista avsnittet före sommaruppehållet.
Möt fyra spelare, dels ordföranden Patrik Gart och vice ordföranden Elin Ogeman, och även tränaren Erik Malmborg och junioren Matilda Göterdal. Alla berättar de om sin stora passion för en sport som har ett 15-tal klubbar i Sverige och totalt 150 spelare.
– Det är komplexiteten som gör det. En tredimensionell sport där man är över och under ytan, säger Erik Malmborg, Motalason.
– Jag gillar bollkontakten och lagkänslan, säger Elin Ogeman.
LKK har 200 medelmmar och hälften är aktiva kanotister. 30 spelar polo, 50 åker långfärd och 20-30 kör racing. Kanotpoloverksamheten består av fyra träningsgrupper, från åttaåringar och uppåt.
Klubbens omsättning är på 250 000 kronor. Det finns ett klubbhus vid Stångåns utlopp, med bäddplatser för kanoter, och en bas för kanoter i Viggeby vid Stora Rängen i Rimforsa.
Något ni önskar?
– Ännu fler ungdomar, säger Elin Ogeman.
– Ett renare Stångån, hoppas Patrik Gart.
Kanotpolo spelas med fem mot fem med flygande målvakt. Målen är två meter ovanför vattenytan och du kastar bollen med handen. Men får spela med paddeln också.
Linköping har genom åren tre herrguld de tre senaste åren, ett damguld för ett år sedan och tre U21-guld.
Hur är en bra kanotpolospelare?
– Långa armar, bra spelförståelse, bollsinne och kroppskontroll i kanoten, säger LKK-gänget.
Var i världen är sporten störst?
– Tyskland, Spanien, Italien, Frankrike, Australien och Nya Zeeland.
Var är drömplatsen att spela på? Typ kanotpolons Camp Nou?
– Essen i Tyskland, en turnering i Ruhrfloden med åtta banor och 130 lag. Ett "mästerskap" för klubblag och landslag, säger Erik Malmborg.