Danny Hallmén och Johannes Nilsson sätter sig i kanoten och glider iväg över Stångån. Två personer, samma rörelser. Paddeltag efter paddeltag. De vänder och forsar förbi bryggan.
De har nyss avverkat ett tufft intervallpass. 6 gånger 300 meter i 1 000-metersfart. Det är kanotspråk och kan kort och gott översättas med ren mjölksyraträning.
Johannes Nilsson trivs. Han är gnetaren som tycker om att ligga på tröskelfart och mata på. Danny Hallmén är inte lika nöjd.
– Jag är väl den lata av oss, säger han. Jag gillar inte att träna det jobbiga. Hellre snabba pass eller långa och långsamma, det är mera min grej.
Den gemensamma satsningen började för ett drygt år sedan. Danny hade just lämnat Örebro och flyttat till Linköping där Johannes bor.
– Kanotsporten är ju inte så stor och vi kände ju till varandra, säger Johannes. Så när Danny kom hit beslöt vi att testa K2 ihop.
Det visade sig vara ett lyckodrag. De före detta elitkanotisterna överraskade på SM och slutade femma på 5 000 meter.
– Vi var 13 sekunder från segern så man kan väl säga att vi förlorade spurten, fortsätter Johannes. Men det var över förväntan, jag hade nog trott att vi skulle komma sist.
Femteplatsen gav mersmak. I år ska den omvandlas till topp tre.
För det krävs en hel del samträning. Men exakt hur det ska gå till är duon inte helt överens om.
Intensiv uthållighetsträning, säger Johannes.
Kort och snabbt eller långsamt och länge, säger Danny.
De skrattar. Osams lär de inte bli. Tonen är rå men hjärtlig och oavsett vilket upplägget blir så ska träningen räcka för medalj.
De drivs i alla fall av samma sak, om än av olika anledningar;
– Träningen. Fysisk utveckling, det går man igång på, säger Danny Hallmén.
När han trappade ner sin elitsatsning i kanoten snörade han på sig löparskorna och tog fram cykeln och våtdräkten i stället.
– Triathlon är riktigt kul, säger han. Dessutom kör jag multisport. I juni blir det Åre extreme challenge och sedan VM i quadrathlon (simning, paddling, cykling och löpning) i Berlin i slutet av augusti.
För Johannes är träningen en livsstil. Han kör tio pass i veckan och drivs framförallt av att vara ute i naturen.
– Jag försöker inte bli bäst i världen längre, nu är det bara skönt att känna att man är vältränad.
Johannes är dessutom med i landslaget i drakbåt. I slutet av augusti väntar VM i Polen.
– Det är en kul sport och om jag vill behålla min plats i laget så måste jag hålla mig i form, det är bra.
I år gör Johannes sin 25:e säsong i kanoten. En medalj i K2 på SM vore extra häftigt, just för att han hållit på så länge.
– Som kanotist vore det storartat, säger han.
SM avgörs i Jönköping i mitten av augusti. Johannes och Danny ställer upp på två distanser, 1 000 meter och 5 000 meter, och räknar med att ha störst medaljchans på den längre sträckan.
– Vi är ju riktiga underdogs och vi ska slåss mot alfahannemonstren i landslaget. De tar för givet att de ska vinna över oss på alla distanser, och visst risken är stor, men de ska inte känna sig allt för säkra ...