Nu skriver vi 2019, oktober, och rubrikerna om Piraterna handlar återigen om stora skulder, ekonomiska problem och hot om konkurs.
Och det har bara gått två år.
Så den stora frågan är; hade inte Piraterna lärt sig ett skvatt av det som hände då?
Tydligen inte.
Visst, det är andra personer i styrelsen och runt föreningen nu, men ändå.
Hur kunde det gå så snett en gång till?
Det är frågan som kräver svar.
Men egentligen är det ganska enkelt:
För höga kostnader och för låga intäkter.
Sen funderar jag på hur föreningen jobbat när närmare 50 procent av publiken inte betalar entré.
Det låter oerhört mycket.
I de här tiderna går det mycket rykten. Vissa är felaktiga, vissa är säkert sanna.
Bland annat hör jag att Piraterna varit hos kommunen och bett om ett lån, men fått nej.
Jag hör också att man varit på banken, men fått nej.
Jag hör också att skulderna, som Sven Gustafsson inte vill berätta, ligger nånstans mellan 800 000 och en miljon.
Hujedamej.
Hur tusan ska Piraterna lyckats lösa det? Nu när det inte kommer in en enda krona?
Jag tror egentligen det är ganska enkelt. Piraterna har just nu inte råd att köra i elitserien. Man säljer för lite sponsorpaket och man lockar för lite folk. Och har för höga kostnader i den egna organisationen.
Därför ser jag bara en lösning.
Att köra bolaget i konkurs, strypa så många kostnader man kan och börja om i allsvenskan.
Men jag är rädd att det också är dödsstöten för sporten i Motala. Och vad ska kommunen använda fastigheterna man en gång köpte till då?