Solen gassar utanför. Inne i lokalen i Tannefors är det svalt och skönt. Farnam Mirzai, 35, berättar att när han tog över lokalen var det ett kontor. Han pekar på en fighting-ring och utbrister: "Där var konferensrummet. Jag undrar vilka beslut man tog där."
Han är uppvuxen i Ryd och alla lagsporter möjliga som ung. Farnam "Farre" Mirzai var målvakt i skolhockeyn, handbollsmålvakt, hade ett - enligt egen utsago - bra skott i innebandy och spelade fotboll. Men något stämde inte.
– Jag kände att "Vad bråkar alla om?" Samma sak i alla lagsporter. Varför lägger man till slagsmål i lagsporter? Hockey? Visst, man kan känna adrenalinet. Pushen att vilja slåss. Men i lagsport? säger han förbryllat.
Han hittade till kampsporten och sedan dess har han inte tittat bakåt. Via karate blev det Muay Thai, en kampsport där slag, sparkar, kast, knän och även armbågar tillåts. Det gav en karriär som proffs och tränare i Thailand, Kina och Sibirien. Sedan några år är han tillbaka hemma i Linköping där han håller kurser för stora som små.
– Kampsporten bygger ryggraden i din självkänsla. Den ger dig trygghet, lugn, fokus. Du växer som person. Även utanför träningslokalen. Du blir disciplinerad, menar Mirzai.
Lokalen är öppen varje dag med olika pass och åldern på de aktiva varierar från fem till 76(!) år. På helgerna, när alla andra är lediga, kommer det Mirzai själv kallar för sin bonus. Då kommer barnen.
– När jag kommer hit en lördagmorgon på vintern… Det är mörkt. Jag öppnar upp, tänder. Det kommer ett barn. Två. Tjugo. De fyller upp lokalen med energi och glädje, säger han med varm röst. Jag blir stolt när föräldrarna lämnar barnen med mig. Det är stort, det är ett förtroende.
Passen med barnen inleds med att alla sitter ner i en ring. Mirzai pratar lugnt, berättar en historia och repeterar regler. Det gör barnen lugna och minskar eventuell stress, menar han. Sedan 14 års ålder har han varit i kampsportens värld. Han har tagit intryck från gamla innebandytränare, andra Muay Thai-anläggningar, allt i livet som kan komma honom till nytta.
– Jag tog in allt. Jag noterade. Jag hängde på forumen, det här var innan Youtube, för att lära mig.
Kampsport har sina motståndare men han har sin syn på det hela.
– Varför ska man inte kunna träna barn i det här? Så länge barnen vet att det är här vi gör det. Man får fråga, man får gråta, man får misslyckas och försöka igen. Man får göra allt. Vi kallar inte det här för att slåss. Något barn hade sagt till en förälder att han skulle till slåss-skolan. Det är inte rätt fokus. Det finns de som kommer att lyfta frågan ”Varför ska man slåss?” och allt det där. Det här är träning.
Föräldrar som Sporten har pratat med har berättat hur barnen vuxit som personer. Mirzai har fler historier på det ämnet.
– De barnen som har varit här en stund, de har vuxit som personer. Jag har fått se deras personligheter komma fram. Från att de kanske är tysta och tillbakadragna när de börjar här – och jag kommer och säger vad de ska göra - till självsäkra och rakryggade.
– En förälder berättade för mig att deras barn hade berättat om thaiboxningen i skolan. Då hade läraren sagt: ”Vad fint. Då kan du ju visa det på gymnastiken.” Barnet hade svarat: ”Nej. Jag får inte det för 'Farre'. De som vill testa får följa med dit istället.” Det var den andra personligheten. Den bestämda. Då har barnen landat trygga i sig själva, avslutar han.