Dåliga betyg i skolan hindrade inte Ivung för att följa sin dröm.
När Jonas Ivung var två år blev han adopterad till Sverige från Colombia och växte sedan upp i Rimforsa. På landsbygden kände han tidigt att han stack ut ur mängden på grund av att hans utseende var annorlunda gentemot de andra barnens.
– Jag har aldrig känt att jag hört hemma riktigt förutom hemma hos mamma och pappa Ivung. Jag har haft en fot både som invandrare och som svensk. Jag är svensk och är uppväxt i Sverige, men också colombian då jag har dubbla medborgarskap. Att ha en fot på varje sida är bra men mycket har gjort att jag aldrig känner mig riktigt hemma någonstans, förklarar han.
Känslan av utanförskap i kombination med att Jonas Ivung hade läs- och skrivsvårigheter gjorde också att skolan blev tuff för honom. Både från högstadiet och gymnasiet gick han ut med underkänt i majoriteten av ämnena.
– Om du har ett underläge i skolan och inte heller mår så bra privat påverkar det betygen. Allt går hand i hand. Du känner dig totalt nedtryckt då du blir bedömd och alla andra är bättre hela tiden. Det var skitjobbigt. Jag kunde lika gärna hoppat av i nian, berättar Ivung.
Kände du att du inte skulle lyckas i livet för att du inte klarade av skolan?
– Ja. Folk sa ju det. Som tur är har jag haft en mamma och pappa som stöttat mig hela tiden. Annars hade jag varit i en helt annan bana än i dag. Går det inte bra i skolan hamnar du lätt i kretsarna som inte är de bästa. Du hamnar lätt bland de som står och röker utanför skolan eller med personerna som kanske inte ens gick på skolan men var där ändå. Hos dem var du alltid välkommen. De samlade mer eller mindre upp personer som kände sig utanför eller kanske inte var inne i klassrummen fast de borde ha varit det.
Passionen i livet har från tidig ålder funnits hos kampsporten där karate, thaiboxning och kickboxning legat närmast hjärtat. Den största satsningen han själv gjorde var inom kickboxningen där han fightade sig till ett SM-guld och representerade Sverige både i EM och VM. Det var också tack vare sin satsning han valde att ta över kontraktet på en av lokalerna där han tränade då de som drev stället skulle lägga ner verksamheten. I den lokalen huserar han fortfarande i dag med kampsportsgymmet Fight center.
– Från början tog jag över lokalen för att underlätta för min egen träning och även för att hjälpa andra. Jag tävlade mycket vilket gjorde att andra ville lära sig av mig. Det blev enklare när jag startade upp det hela, berättar Ivung, som vid den här tiden var i 21-årsåldern.
Till en början drev han Fight center som en förening – men märkte ganska snabbt att om han skulle kunna bygga upp det på ett bra sätt behövde han ha ett större tänk.
– Det går inte att tänka att allt ska vara ideellt och gratis. Det är bättre att ta betalt för att kunna göra saker för de pengarna, som att investera eller skicka i väg folk på tävlingar. Jag började tidigt att tänka ekonomiskt.
Allt detta resulterade i att Jonas Ivung gick från att vara killen som var dålig i skolan till killen som driver sitt egna företag och dagligen jobbar med sin passion.
– I dag har jag vänt motgångarna i skolan och den tuffa tiden till något positivt, säger han med en stolthet i rösten.