"I mitt tycke är det inte kul att gå ner i vikt. Om du ska göra dig av med mer än vad du får in hela tiden blir det tröttsamt", säger Samuel Ericsson om att behöva banta inför sin proffsdebut i Karate Combat.
När jag träffar Linköpingskillen Samuel Ericsson på ett fik i slutet av februari är han mitt uppe i förberedelserna inför en match i Karate combat som kommer ske i slutet av april. När han fick frågan om att gå matchen vägde han 78 kilo – men ska fajtas i 68-kilosklassen. Detta innebär några veckor med strikt diet och hård träning. Ericsson har dock valt den mer hälsosamma vägen med att gå ner sina kilon över en längre tidsperiod. Inom kampsporten finns det olika sätt att nå framgång och det har länge mixtrats med olika bantningsmetoder för att väga så nära viktklassen som möjligt vid invägningen och så mycket som möjligt vid matchdagen. Men även om Ericsson har valt den långa vägen innebär alla metoder en påfrestning.
– Jag har inte vägt 68 kilo sedan jag var 20 år. Min fysik har ju ändrats sedan jag var 20 år och det är klart att det blev en stressfaktor för mig när jag förstod att jag behövde droppa tio kilo. Att jag behöver banta inför den här matchen skulle kunnat vara en av anledningarna till att tacka nej, säger Ericsson.
Men han tackade ja till att gå matchen och nu väntar flera veckors hård träning och att ligga på ett kaloriunderskott för att gå ner i vikt. Målet är att ligga på runt 70 kilo på matchdagen – och 68 kilo på invägningen. Att ligga på ett kaloriunderskott kan dock vara en balansgång när man tränar så pass hårt som Ericsson gör. Även om målet är viktnedgång vill han också få ut maximalt av sin träning.
– Det vanligaste som händer när du äter för lite och tränar för mycket är att något som inte alls skulle göra ont i vanliga fall sitter kvar ganska länge. En spark på benet kan göra att du känner dig öm i en vecka. Om det inte är värsta sparken ska du inte känna av den om du är någorlunda van, berättar Ericsson och fortsätter:
– Ett annat exempel är att du kör hårt med säcken på gymmet och börjar känna att handlederna inte är med. Det är första tecknet på att du äter, dricker och kanske sover för lite.
Än så länge har han dock lyckats ha en bra balans i sin kost och träning. Men kanske är det just den aspekten som gör att flera kampsportare väljer att leva på som vanligt inför en match och sedan fastar, bastar och har ett så minimalt intag i kroppen inför invägningen som bara är möjligt. De vill helt enkelt kunna träna på med maximal energi för att sedan rasa i vikt inför invägningen genom att svettas ur vätskan från kroppen.
– Jag har det hellre tufft i några veckor och bara lite tufft de sista dagarna, konstaterar Ericsson, samtidigt som han påpekar att han tror det är vanligare med den typen av bantning inom de större organisationerna i MMA. Han fortsätter:
– I mitt tycke är det inte kul att gå ner i vikt. Om du ska göra dig av med mer än vad du får in hela tiden blir det tröttsamt. Sen får man alltid ha i åtanke vad syftet är. För mig handlar det om att jag skrivit på ett kontrakt för en organisation som betalar mig jävligt bra oavsett om jag vinner eller förlorar. Vinner jag betalar de mig ännu bättre. Jag tjänar sexsiffrigt på bara den här matchen och en större summa om det går bra såklart.
Samuel Ericsson är en av grundarna till Linköpingsgalan Excellence fighting Championship och ett specifikt minne kommer upp för honom när det gäller bantning inför en av MMA-matcherna. I invägningen till den andra upplagan av galan, där Fernando Flores och Adam Bramhald skulle mötas, reagerade han på hur utmärglad Bramhald var.
– När han vägde in sig var jag nära på att säga att vi inte kunde ha med killen i eventet. Han stod och hängde på sina coacher och benen bara skakade. Han var helt blek i ansiktet. Han klarade invägningen på grammet. Han försökte spotta, men det kom ingenting, berättar Ericsson och tar en konstpaus innan han fortsätter:
– Samtidigt så klarade han det. Han gick en av de bästa matcherna det året.
Hur ser du på hälsoaspekten i det hela?
– Det är livsfarligt. Inte bara livsfarligt utan inom 36 timmar ska du slåss också, säger Ericsson.
Något som kampsporterna dock verkat klarat sig ganska bra ifrån är "problemen" med kroppsideal. Det finns ingen kroppstyp som anses vara bättre än någon annan utan det är prestationen som är huvudsyftet.
– Det kvittar om någon är lite småtjock, det säger ingenting om någon är bra eller dålig. Man blir inte bedömd efter hur man ser ut, säger Ericsson, samtidigt som han dock lägger fram en annan negativ aspekt.
– Problemet kan snarare vara att det hos vissa klubbar finns en matchokultur där man ska visa att man tål mer än vad man gör. Efter varje träning är det någon som har en hjärnskakning, näsblod eller en blåtira. De kör för hårt helt enkelt.
Många unga fajters borde ju se upp till det här.
– Ja, absolut. Man anammar hela livsstilen. Vill du bli en professionell fajter ingår hjärnskakning, skador, tio pass i veckan och viktnedgång. Du kan inte komma undan de grejerna. Har du rätt inställning till det blir det lättare att klara av. Men det blir inte mindre tufft rent psykiskt att sitta i en bastu i flera timmar inför en match för det.
För att matcherna inom sporterna ska bli så jämna som möjligt är de indelade i viktklasser. I Karate combat, som Samuel Ericsson ska fajtas för, är hoppet mellan viktklasserna sju kilo. Detta är olika beroende på vilken nivå du är på och även vilken kamsport du utövar.
– I mitt fall vägde jag 78 kilo när jag tackade ja och vägde alltså mer än vad som gäller för viktklassen som ligger över min. Men när jag ska köra i proffs är viktklassen på 75 kilo farlig för mig då de som egentligen väger 85 kilo bantar ner sig till 75 och är helt enkelt för stora för mig. Nu när jag kommer fajtas kommer jag förmodligen väga runt 70 kilo på matchdagen och 68 när jag väger in. Ju högre du kommer i nivå ju glesare blir det mellan viktklasserna för att det ska bli jämnare, förklarar Ericsson.
Vad är risken med fler viktklasser då?
– Du kanske inte behöver klippa lika mycket kilon varje gång men istället blir det en osund syn på din karriär. Ju mer frihet du har desto mer kan du titta på motståndet i de olika viktklasserna för att fajtas där man tror att det ska gå bäst. I slutändan är nog det bästa för professionella fajters att det finns tydliga viktklasser. Sen är det upp till dig själv var du vill köra.