Guld igen. Förstås. Anja Pärson försvarade sitt VM-guld i super G från Bormio 2005. Förvånad? Inte alls. Hon är sån. När resultaten uteblivit, när hennes namn bara nämnts i en bisats inför VM och när tvivlarna blev flera och flera avbröt hon världscupen och åkte hem. Tränade och finslipade, testade skidor och pjäxor.
Och avslutade säkert passen med att finslipa sälen; ni vet hennes segergest.
Jag tror inte för ett ögonblick att hon tvivlat på sig själv. Anja tvivlar aldrig. Hon kan misslyckas, hon kan vara arg och ledsen, men sin tro överger henne inte.
Inte när det handlar om mästerskap.
I går tangerade hon Ingemar Stenmarks fem VM-guld. Och innan VM i Åre är slut är hon förbi den store Tärnabysonen. Och blir förstås VM-drottning.
Det kan sluta i fyra guld till. Jag tippar två. I slalom och kombinationen. Silver i störtlopp och brons i storslalom är heller inte att förakta. Fem medaljer av fem möjliga, inte illa. Jag tror det blir så.
Det känns som Anjas tänkta storslam under OS i Turin kommer nu i stället.
Och Jens Byggmark som stal uppmärksamheten efter sina segrar nyligen får nog snällt ta ett kliv tillbaka igen när Anja glider in i lokalerna.
Pärson med ä och ett s är lite udda. Passar tjejen perfekt. Jag har följt Anja under hela hennes karriär och jag lovar att hon inte är lik någon annan jag mött. Hon växlar snabbt från en sprudlande, pratglad och sällskaplig tjej till en riktig surkart.
Precis som hon kan vända en bedrövlig världscup- säsong till seger i ett VM.
Lite kallt, men vindstilla och solsken i Åre, bara det var en framgång efter kaoset under VM-inledningen.
Nu skiner solen. Och Anja.
Jag tror det räcker för att fortsättningen i Åre ska bli en dundersuccé.
Och i italienska Anholtz håller Anna Carin Olofsson hov. Skidskyttestjejen har mjukstartat VM med ett silver och ett brons. Lika säker som jag vara att ACO inte skulle lämna Turin utan ett OS-guld, lika säker är jag att hon fixar guld även i Italien, förmodligen redan i dag.
Avslutade guldtisdagen i Jönköping. Träningslandskamp i ishockey mellan Tre Kronor-Tjeckien. Ett förspel till Sweden Hockey Game.
Precis, det var lika trist som det låter.
Anledningen till mitt besök var att kolla upp LHC-duon Fredrik Emvall och Tony Mårtensson. Varför flyter det på i landslaget när det är segt som sirap i LHC?
Vad händer med killarna när de får Tre Kronor på bröstet? Något svar fick jag inte. Det var rätt segt i går också. Det gällde samtliga inblandade. Men vadå, träningsmatcher är sällan någon hit. Ett glädjebesked dock: de bägge LHC-spelarna var strålande i boxplay.
Tänk om de kunde komma hem till grundserieavslutningen och visa upp samma energi.
Tre Kronor vann efter förlängning. När HV-backen Niklas Hjalmarsson vände ut och in på det tjeckiska försvaret och satte pucken otagbar förbi tjeckernas Jiri Trvaj blev det liv i hallen. Riktig hockeystämning för första gången. Det var så dags. Då var matchen slut.
Matchens behållning: målvaktsdebutanten Joel Gistedt. Han är bra, han kommer att bli bättre - absolut en stjärna i vardande.