Underbart är kort, äckligt disciplinerat tar lite längre tid, är lite tråkigare - men omväxling förnöjer. Och disciplin kan ha sin tjusning. Fråga skolminister Jan Björklund eller ta ett snack spelarna i LHC om ni träffare dem under dagen.
LHC-spelarna har både ett underbart och ett disciplinerat förhållande till hockeyn. Full show hemma, lite blygare och präktigare borta: LHC har verkligen hittat finalformeln.
Finalmatch två är spelad och jag försöker hitta ett mönster. Det går faktiskt riktigt bra; LHC dominerar i både offensiv och defensiv, i vilja och disciplin, i taktik och teknik. Men framförallt i effektivitet.
Och man vet när man ska använda vad.
Många är säkert snopna efter 2-0 i matcher. Det var ju så att LHC inte skulle ha en chans, att suveräna serieledarna skulle visa alla Linköpingslagets brister. Brister som expertisen vevat muntligen sedan första kvartsfinalen mot Djurgården, via utklassningen av Färjestad och för att inte tala om alla nedvärderande ord som osat inför finalspelet.
Vad säger man till alla som helt missat att läsa på?
Lång näsa räcker inte.
LHC kan fortfarande missa SM-guldet, även om jag inte tror det, men en sak har östgötalaget redan lyckats med och det är att täppa till käften på alla hockeyns experter som valsar runt med öppna munnar i Sveriges avlånga land.
Jag tror hockeyfolket i Linköping riktigt gottar sig över LHC:s segrar och experternas fall.
Jag gör det definitivt.
Annars såg det länge ut som om domaren Ulf Rönnmark fått spela huvudrollen. Mot sin vilja, skulle jag tro. Min hustru som knappt vet vad som är pucken eller klubban hade sett den tripping som Martin Thörnberg kapade Johan Fransson med och sen fick åka solo mot Linköpingsmålet och kvitter till 1-1.
Det var en domartavla så kluddig att den säkert gjort de sprakande färgernas mästare Bengt Lindström avundssjuk om han fått leva.
Kanske herr Rönnmark ska kosta på sig ett tack till Patrik Zackrisson och Kim Staal som räddade honom från att bli skandalrubrikernas man redan i sin första finalmatch.
Det var Patriks andra mål i finalrundan och han har verkligen hittat Stefan Livs svaga sida.
LHC kom inte till Jönköping för att glädja publiken. Det var hårt arbete, stenhård disciplin och tålamodet att tråka ut HV-spelarna som var taktiken.
Precis som LHC-tränaren Janne Karlsson ville ha det, kan jag tänka. Han framstår mer och mer som ett geni bland landets coacher. HV-publiken tystnade vid LHC:s första mål och blev tårögda efter segermålet, allt medan LHC-klacken skrålade något om SM-guld . . .
Josef Melichar, äntligen visade han varför han spelat i NHL. Ville Vahalahti vikarierade fullt godkänt för Surovy.
Och i kväll vann Rastislav Stana målvaktsduellen mot Stefan Liv, första LHC-målet var en riktig blunder.
Undrar om han och HV kan komma tillbaka?
Tveksam om jag får tippa.