Det är tidig morgon. Bilrutorna är isade och termometern visar på minus fyra. Jag har träff i Jönköping, sommardäck och halkskräck, men det är på riksbusen jag tänker: På Per Ledin, ishockeyns fetaste och svartaste rubriknamn, rikssvinet bland övriga kollegor i hockey-Sverige.
Jag hade läst på väl.
* Han har utsetts till elitseriens mest hatade spelare.
* Han har ropat "jävla tattare" rakt in i tevekameran till en måldomare i Göteborg.
* I tevelampors sken kallade han även Frölundamålvakten Tommy Salo för tjockis.
* Och när han inte sitter i utvisningsbåset är hans uppgift att få motståndarna ur balans med en tjattrande och elak mun eller med hårda, brutala tacklingar.
Bilden av en odräglig diva var glasklar när jag tryckte på gaspedalen till Jönköping.
Jag svalde min förutfattade mening redan på parkeringsplatsen.
Mot mig utanför hockeyarenan kom en leende Mr Hyde.
- Ursäkta att jag är sen. Det blev en strulig morgon. Maginfluensa på dagis och jag var tvungen att ta hem ungarna igen. Men nu är jag här.
Ni förstår säkert. Min hårda min blev till ett mjukisansikte och skitstöveln såg jag aldrig röken av.
- Kaffe?
- Visst, det skulle smaka bra.
Per kom balanserande med tre kaffemuggar och tyckte att vi skulle sätta oss uppe i restaurangen på Kinnarps Arena. Vi gick vilse, men hittade så småningom en annan plats att slå oss ner vid.
- Fan, jag har aldrig varit runt i hallen, så jag hittar nog inte så bra.
En lite episod som fick klimatet mellan oss att frosta av.
De heta frågorna blev ljumma. Han svarade och förklarade.
Men tattare..?
- Du vet, man är uppe i varv och hjärnan är bortkopplad. Jag har sett den gamla filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret" där pappan säger nått om tattare. Ja, det bara slank ur mig utan att jag för stunden förstod innebörden.
Han ger inget sken av att vara bättre än han är. Per kallar sig själv den "Fula Ankungen". Killen som vill vinna till varje pris och som fått jobba för framgångarna. Och det ska påpekas: han har själv fått ta emot en och annan smäll genom åren.
Per sitter framför mig med några millimeters skäggstubb, mössa på huvudet (han ska ut och springa), men det är mot hans tillbögglade näsa mina ögon drar sig.
- Den har väl gått av ett par, tre gånger, men det är inget jag ojar mig över. Jag får väl skönhetsoperera mig när karriären är slut.
Per bjuder gärna på sig själv, bangar inte för att sticka ut hakan. Inför seriestarten tvekade han inte en sekund med att ställa upp i "svinstian", ni vet HV:s affisch med "busarna" Ledin och Andreas Jämtin bondklädda på en svinfarm och med texten: "Ledin & Jämtin - våra svin".
- Det var kul, vi har ju fått en stämpel på oss och man måste ju bjuda på sig själv i marknadsföringen.
Han ser riktigt belåten ut.
En och annan svart rubrik har manat fram en och annan eftertanke. Men i det stora hela accepterar han att vara busen.
- Det är frustrerande att förlora, jag bara hatar det. Sån har jag alltid varit. Men utanför isen, tillsammans med familjen, är jag en riktig mjukis. Både ödmjuk och snäll.
Per har en förklaring till sin vinnarinstinkt. Han växte upp med tre äldre systrar. Det var ingen lek att se till att han alltid fick som han ville.
- Jag blev nog lite bortskämd.
Han är uppfödd i Luleå. Mormor stod för marktjänsten och själv hade han bara hockey och fotboll i huvudet.
- Det började redan i sexårsåldern, maten var ett nödvändigt ont jag ville bara vara ute och spela hockey eller kicka boll.
- Men det var något extra med hockeyn och den tog över helt i tonåren. Jag hade säsongskort på Luleås matcher under femton år, minns han.
I skolan var han ingen superstjärna, som han säger.
- Jag har verkligen fått kämpa mig upp.
För fem år sedan fick han sin prinsessa, Per kallar henne så, dottern Filippa. Sen har han och hustrun Petra fyllt på med prinsarna Fabian, 3 år, och Felix, 1 år.
Per och Petra och Filippa, Fabian och Felix, kul.
- Vi tänkte oss Figaro på Felix, men det blev lite för mycket katt, säger han och skrattar gott.
- Det finns lite Per i alla ungarna, de har vinnarskallar alla tre. Speciellt killarna.
Mjukis-Per skämmer förstås bort dem. Kommer hem med alldeles för mycket grejer till dem, enligt Petra, men han är noga med att behandla barnen rättvist.
- Jag är nog en rätt hyfsad farsa.
Och i köket är du en hejare, eller?
- Oj, jag är inte rädd att ta tag i saker, men i köket är jag inte så välkommen. Du vet man lärde sig inte så mycket av köksbestyren genom att äta mormors mat och bara ha tanken på att komma ut och spela hockey eller fotboll igen.
Du är lite dr Jekyll och mr Hyde?
- Nja, jag har ju ingen tanke på att jag ska slåss eller bråka före en match, det bara bränner till. Samtidigt är inte domarna hel justa. Av tio perfekta tacklingar åker jag ut två, tre gånger bara för att jag heter Per Ledin. Så är det. Bäst av domarna i dag är Marcus Winnerborg, han har utvecklats enormt och har en perfekt dialog med spelarna.
När du spelade i Färjestad minns jag att du jagade Andreas Phil vid något tillfälle, LHC:s störste spelare, och åkte själv i isen, var det så välbetänkt?
- Som jag sa, det är inte så ofta man tänkt eller tänker när det blir ett råkurr.
Vem ligger illa till i LHC på måndag (läs i dag) när ni möts i Jönköping i kväll?
- Jag har inget hatobjekt i Linköping. LHC är ett bra lag med skickliga spelare som Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl och nye Surovy, men jag kommer att göra allt för att HV ska vinna.
Förresten tillägger han:
- Det kan mycket väl bli HV och LHC i final. Att vi vinner SM-guldet är förstås självklart.