Om man kan förlora en matchserie i första matchen så kan det vara precis vad LHC gjorde i Kinnarps arena på onsdagskvällen. HV71 körde över LHC från topp till tå och Roger Melin fick alla besked han inte ville ha.
Hans stjärna vek ned sig. Carl Söderberg gjorde sämsta matchen för säsongen, ballade ur och crosscheckade Per Ledin på nacken och fick matchstraff med avstängning.
Hans målvakt vek ned sig. Christian Engstrand var skakigare än någon gång under säsongen, släppte in billiga mål och blev utbytt.
Hela hans lag vek ned sig. Var passiva i försvar och anfall och förlorade med 0–6.
Han själv vek ned sig. Ulf Dahlén vann coachmatchen på knock out, eliminerade Melins förstakedja totalt och fick full utdelning på sin egen stjärnlina.
Matchen var en mardröm för LHC och Melin från början till slut och Söderberg besannade alla farhågor man kan ha på en slutspelsdebutant.
Osäker, obeslutsam, lättretlig – och uppenbart lättprovocerad.
Att som i slutminuterna, vid underläge 0–6, trilla dit på klassiska Per Ledin-provokationer, lite snack och lite gnugg med handsken i ansiktet, är så oerhört orutinerat, ja rent av korkat.
Nu är han, lagets stjärna, avstängd på fredag, i säsongens hittills viktigaste hemmamatch.
Mer måste man begära av en spelare av Carl Söderbergs kaliber, en Tre Kronor-spelare som gör sig redo för NHL-spel senare i vår.
Ulf Dahlén hade en kväll motsatt Melins.
Han fick alla besked han ville ha.
Hans coachning var sagolik, alla hockeyälskares våta dröm. Dels hur han fick unge William Karlssons lina, med Marcus Nilson och Patrik Carlsson, att totalt eliminera grundseriens bästa, Söderberg–Hjalmarsson–Arlbrandt – dels hur han lyckades matcha sin egen superkedja, med Rhett Rakhshani–Jason Krog–Jesper Fasth mot LHC:s fjärde med Joachim Nermark–Erik Lindhagen–Rastislav Pavlikovsky/SebastianKarlsson.
Allt gav full utdelning, jackpot för Dahlén.
På fredag är det Melin som måste briljera på samma sätt, hitta alla motdrag, när han har initiativet och sista bytet.
Frågan är bara om hans spelare är redo.
Söderberg är det inte, han kommer ju inte ens vara med.
Och frågan hur redo hans kedjekamrater är – Magnus Johansson, Mattias Bäckman, Simon Hjalmarsson och Pär Arlbrandt som den här kvällen var mer vilsna, stressade, tafatta än någon gång tidigare under säsongen.
Och en defensiv klippa som Niclas Hävelid spelade minus fyra...
Min känsla är att HV på en enda match, på 60 minuters spel, kopplade ett mentalt järngrepp på LHC.
Ett grepp jag tror laget har med sig även när pucken har släppts i Cloetta center på fredag.
Det brukar inte vara så i matchserier, det brukar nollställas, matcherna brukar leva sitt eget liv.
Brukar skriver jag – men det här kändes inte som en vanlig match.
Överkörningen var så kraftig, LHC så skakat.
Kanske har jag fel. Kanske LHC skakar av sig det här lätt. Kanske laget klarar sig utmärkt utan Carl Söderberg.
Ingen vore mer imponerad än jag.