Det börjar inget vidare. Vi har bestämt träff med Kim Staal klockan halv tio på Kaffebönan, med utblick över Munksjön i centrala Jönköping. Men det är stängt. Vilket i och för sig kanske inte är så märkligt, för det känns som om hela stan fortfarande sover.
Det får bli Wienerkonditoriet i stället.
På en svart griffeltavla alldeles intill kassan ser vi att många storheter varit här tidigare. Allt från Joe Labero till Lill-Babs och till - Jaromir Jagr.
Kim Staal är förstås inte på samma nivå, men värvad från LHC till HV 71 för att ersätta spelare som Per Ledin och Andreas Jämtin som försvunnit till NHL.
Det var inget alldeles enkelt beslut.
- Jag var inställd på ett år till i Linköping och såg fram emot det. Men sånt är hockeylivet 2008. Det är inget att böla över. När mästarlaget vill ha dig är det egentligen inte så mycket att fundera över.
Men du tvekade ändå.
- Ja, det var ändå det lag som vi förlorade finalen mot. Det var ett av de bittraste ögonblicken i min karriär. Det sved djupt in i själen när vi såg hur HV-killarna jublade. Som tur var, var det VM direkt efteråt. Annars hade man väl bara suttit hemma och blivit deprimerad.
- Det här är ett yrke. Jag har bara bra minnen av Linköping, men det dröjer säkert inte länge förrän man blir ovän med någon där. Det finns garanterat spelare i elitserien som tycker att jag är en idiot, säger Kim Staal.
Gyllene strålar badar över Jönköping och kanske är det ett minne av vårens guldglans. SM-guldet firades i flera dagar och Hovrättstorget var fullpackat av människor som ville hylla sina hjältar.
30-åringen tar en klunk kaffe, samtidigt som vi med gemensamma krafter försöker vifta bort ett antal getingar som fattat tyckte för något vid vårt bord.
Med den smilande danske drengen i närheten blir det sällan tyst. Han fyllde jämnt i våras, men säger sig inte känna av någon 30-årskris.
- Det var mycket värre mellan 25 och 28. Nu känns det helt okej. Jag är fortfarande ung i sinnet, säger han och hälsar glatt på lagkompisen Jan Hrdina som går förbi.
Är du rastlös av dig?
- Lite så är det nog, även om det var värre tidigare. Jag gillar att se mig omkring, men hade räknat med två år i Linköping. Hade Malmö spelat i elitserien hade jag nog varit där. Det är inget att hymla om.
- Jag känner mig trygg som människa. Det var tufft och ett nederlag att det inte blev något NHL, men jag lärde mig mycket därbora. Bara en sån sak som att få ett par dagar på dig att fixa bostad. Annars skulle de debitera hotellkostnaden.
Den slitstarke forwarden har gjort över 100 landskamper för Danmark och drömmer om att klara kvalet till OS i Vancouver 2010.
- Jag vill vinna SM-guld, jag vill spela OS. Det är två starka drivkrafter. Tappar du målen och drömmarna blir det jobbigt i livet.
Han avslutade starkt i våras och var alldeles utmärkt i slutspelet, även om han tilldelades en roll i fjärdekedjan.
- Äh, jag är 30 år. Om det står att jag spelar i andra- eller fjärdekedjan struntar jag i. Jag räknar med en liknande roll här som i LHC.
Känner du pressen?
- Nja, det är bara guld som gäller. Folk är ganska ärliga och jag tycker att det är sunt. Det påminner nog ganska mycket om Linköping. Intresset är extremt stort här också.
I en stad full av kyrkor har det ännu inte blivit något kyrkobesök.
- Nej, jag är inte religiös på det sättet, säger Kim Staal.
Däremot tror han på det guld han fortfarande saknar - i hockeytemplet Kinnarps arena.
FOTNOT: Kim Staal missar premiären på grund av axelskada, men är i spel om någon eller några veckor.