- Man har fått mycket skit i tidningar på slutet men det är så det är. Jag har stora krav på mig själv och jag vet att jag har varit skitdålig i finalerna.
Tony ler där han sitter i lobbyn på Hotell Statt i Övik. Inte för att han är glad - mer för att han alltid har nära till ett leende.
- Det är klart det är grymt frustrerande när man inte bidrar med det man borde. Vår kedja har spelat bra hela säsongen och så nu när det är final har vi gjort ett mål på fyra matcher. Det är för dåligt.
Tillsammans med Mikael Håkanson och Johan Lindström har han bildat LHC:s klart bästa kedja till och med semifinalsegern över Färjestad.
Mot Modo har Tony försvunnit helt och förklaringarna kan vara flera:
º Modos specialbevakning av honom där oftast Per Svartvadet följt honom över hela banan.
- Det har känts som punktmarkering. Men det är sånt man ska klara av och det är därför jag är så besviken på mig själv.
ºMikko Luomas skada i sista semifinalmatchen. Där tappade Mårtenssonfemman lagets bästa back så långt i slutspelet.
º Sämre arbetsinsats.
- Vi kan alla i kedjan jobba bättre, jag också. Liket (Lindström) är väl den som gjort det bäst hittills. Vi måste göra allt bättre. Musse måste tacklas mer, Liket åka mer skridskor och jag hitta lättare passningar, inte bara söka de svåra. Allt kan bli bättre.
ºMindre speltid. I kvarts- och semifinalerna spelade Mårtensson ofta 25 minuter per match, ofta i två kedjor. Nu spelar han i en av fyra kedjor och runt 17 minuter.
- Det är klart det på verkar om man får spela 17 eller 25 minuter. Dröjer det 3-4 minuter mellan bytena hinner man bli kall innan det är dags igen. Samtidigt känns det lite konstigt att önska mer speltid när det inte fungerat så bra.
º Det hårda matchandet i kvarts- och semfinalerna. Tvärtemot Mårtensson egna teori kan ju all speltid han fick tidigt i slutspelet sätta sina spår nu i finalerna.
Har du pratat med Janne (tränaren) om mer speltid?
- Klart vi talat lite, men han vill köra på fyra kedjor nu när vi har fullt lag.
Direkt efter vårt möte med Mårtensson ringde Corren Janne Karlsson för att diskutera hur han ser på landslagsstjärnans speltid:
Jag har just talat med Tony Mårtensson och han önskar som de flesta ishockeyspelare mer speltid. Hur resonerar du kring det?
- Det är inget jag diskuterar med dig.
Ingen kommentar alls?
- Nej.
Korta svar från LHC-tränaren så vi går tillbaka till Tony i hotelllobbyn:
Har du lätt för att grubbla när det inte funkar?
- Visst är det tråkigt, i går kväll efter förlusten var man jäkligt less. Men det är inget konstigt med svackor, det har jag haft förut. Bara att den här gången är tillfället väldigt illa valt. Det är ju SM-final, då ska man bara njuta. Det är det här man drömde om som barn.
Har ni talat om att ändra något till torsdagens final?
- Ja, men inget vi går ut med.
Spela enklare i inledningen, mer sarg ut?
- Ja, kanske. Det var så vi spelade mot Färjestad och så borde vi spela även mot Modo. Modo har smartare forwards än Färjestad och då gäller det att göra det enkla.
Känslan inför matchen?
- Man vill inget hellre än att komma i gång.
Hade ni kunnat spela direkt, dagen efter?
- Ja, det är ingen som är trött i det här laget nu när vi går på fyra kedjor. Jag sa det till någon förut att det är något fel när kroppen inte värker dagen efter en SM-final. I kvarts- och semifinalerna var man helt tom.
- Vi åkte upp hit med målsättningen att vinna en av de två matcherna. Nu ser vi det som bäst av tre matcher och vi ska ta två av dem, den första i morgon (läs i dag).
Sen skiner Tony upp, får ett lurigt leende och säger:
- Jag kan fortfarande bli hjälte.
Fortsätt drömma Linköping - Tony Mårtensson gör det i alla fall.