Corren träffar Christian i solskenet på Linköpings golfklubb.
Den här dagen är fullbokad för Engstrand, precis så många andra dagar den här sommaren för stjärnmålvakten.
– Jag har lite att ta igen, jag har en tendens att boka upp mig för mycket. Det blir mest att man träffar släkt och vänner som man inte hinner under säsongen, säger 24-åringen.
LHC-målvakten har just kommit hem från en veckas semester på Malta och har hunnit med ett fyspass med laget på morgonen innan Corren får ett snack med honom.
Efter lunch bär det av igen – till Göteborg för att träffa släkten.
– Det är skönt att komma iväg, skönt att släppa hockeyn lite, det gör att man blir ännu mer sugen.
Stort golfintresse
Förutom släkt och vänner lägger Christian Engstrand ner en hel del tid på golfspelandet under sommaren.
– Jag spelar på 14 (i handicap), men är så jäkla ojämn. Ena dagen går det skitbra, andra dagen slår man bort allting. Skönt att komma ut lite, det är ett kul sätt att slappna av från allt. Jag har nog störst chans på korthålen, om jag får en lyckoträff. Jag gillar pitchen. Även drivern är rolig, när den funkar, det är ”50-50”.
Inte bara Engstrand spelar golf. I hela LHC-laget är golfintresset stort.
– Det är säkert 15–16 gubbar som spelar. Det är kul, det är många som börjat i år, Öhman (Victor), Anton Karlsson, Salomonsson (Johannes), jag har säkert missat någon.
Vad gör du annars på sommaren?
– Jag försöker hitta ut till sommarstugan, fiska, bada, ta det lugnt. Det är välbehövligt, vi har ju fyra veckor, man får passa på. Tiden går snabbt.
”Extremt viktigt”
I går drog försäsongsträningen igång. Efter ett par veckor där spelarna tränat på egen hand är det dags att köra på allvar. Det första ispasset närmar sig.
– Det ska bli skönt att komma igång, man går och längtar lite, det gör man alltid. Trots att det är mitt i sommaren.
Vad tycker du om försäsongen annars?
– Den är extremt viktig. Det är en jäkla skillnad fram mot jul och i slutspelet, då märks det vilka som tränat ordentligt och orkar spela hela matcherna.
Mycket fotboll
Christian växte upp på Sarvstigen, Åleryd, i Linköping och flyttade ut till Linghem när han var sex år.
– Där blev det mycket fotboll, innebandy, hockey, jag testade även handboll någon gång. Jag har alltid sportat mycket, det är mitt tips till alla yngre: sporta så mycket som möjligt.
När han var 15 år blev han tvungen att välja mellan fotboll och hockey.
Har du alltid varit målvakt?
– Det var lite blandat i början, men jag började stå i mål tidigt.
Varför?
– Det är en viktig position, man har en avgörande roll.
Via hockeyhögstadiet (Kungsberget) och hockeygymnasiet (Ljunkan) nådde han sina drömmars mål, att spela i LHC:s a-lag och gör nu sin sjunde säsong i moderklubben.
Beskriv känslan.
– Extremt kul framför allt, det är inte många som får uppleva det. Det är det man har drömt om sedan man började spela hockey.
Förra säsongen vaktade Engstrand målet i 34 matcher i grundserien och nio i slutspelet.
24-åringen är ödmjuk när han svarar på varför det gick så pass bra för honom.
– När vi kom ihop som lag förra året blev det enklare för mig som står där bak att göra det jag skulle. Grabbarna spelade extremt bra framför mig. Jag fick spela mycket när jag var frisk, det kändes riktigt bra för egen del, jag hoppas kunna ta ett kliv till, säger Engstrand och fortsätter:
– Jag och Ante (Andreas Andersson) kämpar på samma villkor, den som är bäst för dagen ska spela. Jag stöttar honom och han stöttar mig, det viktigaste är att laget tar tre poäng och vinner.
Höjden av otur
Vad lärde du dig förra säsongen?
– Att jag klarade av att spela på den här nivån och att hushålla med krafterna, jag lärde mig att slappna av under rätt tillfällen under matchens gång.
Säsongen 2012/2013 var händelserik för Christian. Knäskadan mot HV71 30:e oktober, vätskebrist och kollaps i comebacken borta mot Färjestad på annandag jul och så pucken som gick genom gallret i masken och träffade ögonbrynet i slutspelet mot HV71.
– Jag ville lite för mycket, jag spände mig, då gick det som det gick. Det är det värsta som jag varit med om, säger Christian om Färjestadmatchen.
Har du blivit lite ”skraj” efter skottet i slutspelet?
– Njae, det är inget man tänker på. Det var höjden av otur.
Det pratas mycket statistik inom ishockeyn, bryr du dig om det?
– Jag tänker lite grann på det, men samtidigt är det inte hela världen. Har jag 88 i räddningsprocent och vi vinner alla matcher så är det skitsamma. Men det är kul att ligga högt upp i listorna.
Extremt kul
Efter en bra säsong av LHC och Christian ifjol är målvakten givetvis hoppfull inför den kommande.
– Det ska bli extremt kul, vi har ett bra och spännande lag. Det är många kvar från förra året, det blir nog inga problem att få till stämningen, det ser bra ut.
Vad är nästa steg för dig?
– Att verkligen spela på en stabil nivå hela tiden, ge laget chansen att vinna matcherna och förhoppningsvis vara med i landslaget, men det är inget jag tänker på speciellt mycket.
NHL då? Vad krävs?
– Hårt arbete och lite tur, man måste ha lite flax för att komma bort dit.
Vad vill du uppnå under din karriär?
– Att försöka komma så långt som möjligt, spela på så hög nivå som möjligt under en så lång tid som möjligt, och fortfarande ha kul under resan.