SM-FINAL 5
HV 71 7
Linköpings HC 3
Snacka om HVäldig vändning. Från 2-0 till 2-5 på en tredjedels period och alla ställde sig samma fråga efter det till synes oförklarliga raset i Jönköping.
Vad sjutton var det som hände?
- Jag har inte en jävla aning, sa Niklas Persson.
Han slog ut med armarna.
Efter ytterligare några sekunders betänketid försökte ändå LHC-centern hitta någon slags vettig förklaring.
- Vår oförmåga och deras effektivtet. Vi torskade andra perioden med 5-1, vi släppte in tre mål i power play . . . då vinner du ingen final i Jönköping.
Vad betydde de två bortdömda målen i första perioden?
- Jag vet inte. Vi hade ändå 2-0 och hade spelat jättebra. Vi kan inte skylla på det.
Nu har ni ryggen mot väggen.
- Absolut. Så är det ju. Men vi ska vinna på fredag, vi får omvandla all frustration och ilska till positiv energi, sa Niklas Persson.
Det var en fullkomligt vansinnig match som länge svängde värre än en tur med bergbanan på Liseberg.
LHC hade 2-0 efter första perioden.
HV vände till 5-2 (!) på drygt sju minuter i den andra - efter tre mål i numerärt underläge.
Vi tar det igen.
HV vände till 5-2 (!) på drygt sju minuter i den andra - efter tre mål i numerärt underläge.
- Bedrövligt. Det får bara inte hända, sa Mikael Håkanson, som själv var inne på isen på två av baklängesmålen med en man mer.
Plötsligt tappade LHC alla linjer i spelet, defensiven läckte som ett såll, HV fick ytor av Antarktisformat i mittzon och utnyttjade obarmhärtigt de lägen som dök upp.
Det mest tydliga exemplet: Jukka Voutilainen satte 4-2 när LHC spelade fem mot fyra - och bara nio sekunder ökade Andreas Falk till 5-2.
LHC var chockat, paralyserat och slaget i spillror.
Tim Eriksson reducerade strax senare och gav delvis hoppet tillbaka, men även om slutperioden innebar en uppryckning var det inte tillräckligt.
Johan Davidsson (vem annars?) satte 6-3 i tom bur sedan LHC tagit ut målvakten med över fyra minuter kvar att spela. Då var det förstås definitivt kört.
Men matchen avgjordes under ett antal sällsynt olyckliga minuter och möjligen hela guldstriden. Nu måste LHC inte bara vinna i Linköping på fredag utan också på bortaplan på söndag.
- Vi ska till Jönköping igen, sa Niklas Persson bestämt.
LHC gjorde en enormt het första period, med 1-0 genom Patrik Zackrisson (läckert framspelad av Tim Eriksson) och 2-0 genom Mattias Carlsson i numerärt underläge.
Välförtjänt?
Absolut.
Det kunde ha varit mer.
Niklas Persson fick pucken förbi Liv och möjligen även över mållinjen, men det gick inte att se för videodomaren. Patrik Zackrisson petade den garanterat i mål, men då hade Stefan Liv redan blockerat.
- Min känsla var att det var inte var mål när jag sköt, men av tevebilderna att döma såg det ut som om det möjligen var det, sa Persson.
- Det är mycket möjligt att Liv hade pucken, men två domare visade på mål och ändrade sig plötsligt för att de tittade på jumbotronen och publiken skrek, sa Zackrisson.