Han torkade svetten ur pannan efter matchen och fortsatte:
- Vad ska jag säga? Att släppa in sex mål i en SM-final var väl inte så bra.
Efter brakförlusten med 3-7 (ett mål i tom bur) var han förstås dämpad. Men samlad.
- Och rejält revanschsugen. Det är vi allihopa här inne, sa han och pekade mot omklädningsrummet.
Alla visste förutsättningarna. LHC var i ett pressat läge, hade tappat 2-0 till 2-2 i matchserien och ordinarie målvakten Rastislav Stanahade sviktat ordentligt.
Då petade tränaren Janne Karlsson Stana och satsade på Fransson.
Inspirerande eller pressande?
- Självklart var det riktigt roligt att få chansen att spela en SM-final. Det är inte alla som får göra det. Och jag kände inte så stor press utifrån, däremot satte jag stor press på mig själv att prestera bra.
Första perioden gick riktigt bra. Jonas stoppade 11 HV-skott och höll nollan.
Men i andra perioden rasade allt.
På 14 skott blev det fem mål, tre av dem när LHC spelade med en man mer.
- Det får naturligtvis inte hända, sa Fransson och suckade. Och kanske borde jag tagit något av dem.
Om du får, vill du spela igen på fredag?
- Självklart vill jag det.
Janne Karlsson, tränaren, sa så här på frågan om vem som spelar på fredag, Stana eller Fransson:
- Det får du se om du kommer till Cloetta Center.
Han tillade:
- Men jag tycker att Fransson inte fick någon ärlig chans. Det är några fatala misstag som gör att vi släpper tre mål i power play, det kan inte han lastas för.