ELITSERIEN
HV 71 0
Linköpings HC 1
- Klart att det varit jobbigt och frustrerande att inte ha fått spela mer under hösten, men just nu känns det bara skönt. Det är inte många lag som vinner här nere, sa småländske Fransson nöjt efter mötet med sina gamla klubbkompisar.
Klockan närmade sig tio, men Linköpings HC-målvakten hade fortfarande inte hunnit in i duschen.
Han fick skylla sig själv.
Håller du nollan mot serieledaren på bortaplan och det blir seger med 1-0 efter förlängning - ja, då hamnar du självklart i centrum för uppmärksamheten efteråt.
Fransson sa till Corren:
- Jag fick reda på att jag skulle spela efter träningen i onsdags och efteråt satt jag hemma och funderade över matchen. Det viktigaste var inte att vara överladdad. Jag skulle göra en bra match, jag skulle inte göra underverk.
Ändå var det nästan just det han gjorde.
Fråga Andreas Jämtin.
27-åringen gjorde väldigt mycket väldigt bra i bara sin tredje elitseriematch från start på hela hösten, men räddningen på ovannämnde Jämtins friläge i första perioden var något alldeles extra.
Årets parad i elitserien?
Förmodligen.
Hemmapubliken hade redan börjat jubla. Andreas Jämtin fintade bort målvakten och skulle bara slå in pucken i öppet mål. Då slänge Jonas Fransson ut en arm bakom ryggen - och räddade.
- Jag kom ut lite fel och kände mig helt bortgjord. Jag chansade på att slänga ut handen och den här gången lyckades det. Lite tur ska man ha ibland. Jag kände att något träffade plocken, men förstod inte att jag tagit pucken förrän jag såg att ingen jublade, sa Fransson.
LHC var bättre i första perioden, sämre i andra och tredje, men kunde ändå hålla undan och avgöra i numerärt överläge i förlängningen. En annan Fransson, backen Johan, sköt från blå linjen och spräckte serieledarens långa förlustfria svit på hemmaplan.
Men det var ingen tvekan om vem som var den stora hjälten.
Jonas Fransson.
Två gånger Fransson blev en för mycket för HV.
Läs mer i fredagens Corren.