– Jättekul att komma in i hallen igen. Det var några år sedan nu, men mycket är sig likt, sa Mårtensson till Corren.
Han log.
Första träningspasset tillsammans med nya lagkompisarna var just avklarat. Efter några veckors uppehåll var det återsamling med möten, diverse tester, styrketräning och utprovning av diverse material på programmet. En mjukstart inför vad som komma skall.
Tony Mårtensson ser fram emot det.
– Visst, jag hade kunnat göra det enklare för mig. Spelat i AIK eller Almtuna och bott hemma i Sigtuna. Men jag tror fortfarande att jag håller på SHL-nivå och drömmen att vinna ett SM-guld är ännu större. Jag vill uppleva det innan jag slutar. Framförallt finalförlusten mot HV gnager fortfarande. Ett guld här skulle slå ut allt annat jag varit med om i karriären.
– Jag börjar bli till åren och vet inte hur många fler chanser jag får. För varje år som går blir det lite tuffare att komma i gång. Man blir lite äldre och lite stelare, du vet.
Jo.
LHC har betytt mycket
Strax efter att Linköpings HC rasade ur i SM-kvartsfinalen för några veckor sedan var det också färdigspelat för centerstjärnan i Lugano. Efter sex år i Ryssland och i Schweiz återvänder han till Sverige och till den klubb han tidigare gjort succé.
Mellan 2004 och 2008 samt säsongen 2009–2010 var Tony Mårtensson navet i offensiven i som då hette Cloetta center.
Temperaturhöjare inför säsongen?
Garanterat.
Publikfavorit under säsongen?
Säkert det också.
– LHC har betytt väldigt mycket för mig och min karriär. Det var här den tog fart och jag har alltid trivts i stan och i klubben. Däremot är det aldrig så att jag haft någon plan att komma tillbaka, men vi har hela tiden hållit kontakten.
– Jag såg en hel del matcher under säsongen och LHC såg sjukt starka ut i januari och februari. Då höll jag dem som guldfavorit. Men du vet hur det är med slutspel. Alla måste prestera och några måste överprestera.
"Lite som hemma"
Familjen – med sambon Sandra Svensson, som är travtränare och tv-expert, och dottern Olivia, 1,5 år – kommer att ha kvar huset i Sigtuna, men flytta med till Linköping så fort det är ordnat med boende.
Mårtensson tänkte försöka hinna med att lösa det under veckan.
– För mig känns det här lite som hemma, fast jag vet att det inte är det, säger han.
Det var en spelare som lämnade Linköping våren 2010.
Det är på sitt sätt en annan som är tillbaka nu.
– Jag fyller 37 i år och är inte så ung längre. Men till sinnet är jag fortfarande det i alla fall. Du blir glad av att omge dig med alla unga grabbar. Sedan är det klart att jag är i en annan position jämfört med när jag var här senast.
– Då fanns det en annan press. Jag tjänade bäst i laget, skulle vara förstacenter och göra mest poäng. Nu hoppas jag att jag kan bidra med mer än bara spelet. Jag skulle säga att jag blivit hyfsat allround. Det där med poäng är inte längre lika viktigt.
– Ta bara glädjen som finns i omklädningsrummet. Jag har varit här en dag och känner redan hur mycket jag har saknat det. Det är sjukt kul att få känna den gemenskapen igen. Utomlands är du mer ensam och utbytbar.
Vill bli svensk mästare
Han lutar sig tillbaka i stolen.
Skrattar när han tänker på nästan första mötet med coachen Zinetula Biljaletdinov under året i Kazan.
– Han tog in mig direkt på sitt kontor och sa ”du ska spela med Morozov och Zaripov och du är center, så du ska ta hand om det defensiva. Antingen gör du det eller också spelar du i en tredjekedja”. Så det var bara att göra.
Världsmästare och rysk mästare är han redan.
Nu ska han bli svensk mästare också.