29-åringen från Vienna, inte långt från Washington, ler när han säger det.
På lördag inleds SM-kvartsfinalen mot Brynäs och som uppladdning tillbringade spelare och ledare i LHC häromdagen ett antal timmar på flygskolan på Malmen. Bland mycket annat på programmet: en flygtur med SK 60, ett tvåmotorigt svenskt jetflygplan tillverkat av Saab.
Med en hastighet på motsvarande 450 kilometer i timmen över Linköping.
– Riktigt häftig upplevelse. Snacka om en annorlunda måndag. Det var kul att hitta på något annat än att käka lunch, prata i två timmar och kolla vad som hänt i hockeyvärlden.
Det såg nästan ut som Top Gun.
– Ja, du kan kalla mig för Maverick. Haha.
Kultfilm
Top Gun är den amerikanska kultfilmen som släpptes i slutet av 1980-talet. Ni har säkert också sett den. Pete ”Maverick” Mitchell, som spelas av Tom Cruise, är stridspilot i USA:s flotta och skickas till den berömda flygskolan, där han träffar instruktören Charlotte Blackwood (Kelly McGillis) och sedermera måste välja mellan karriär och kärlek.
Efter filmens succé märktes en tydlig uppgång när det gällde rekrytering till exempelvis Malmen. Nu – när det inom kort är dags för den årliga intagningen – är det tuffare att få folk att söka till utbildningen för strids-, transport- och helikopterpiloter.
Möjligen kan en och annan LHC-are tänka sig att byta karriär när den med puck och klubba är över. Det såg i alla fall ut som om de flesta trivdes, även om en och annan såg något bleka ut efter avklarade flygturer.
– Grymt häftigt. Normalt är jag inte så förtjust i att flyga, men det här var något helt annat, sa Sebastian Karlsson.
– En pojkdröm som går i uppfyllelse, sa Dan Tangnes, tränaren.
Chans att gå långt
Garrett Roe gillade det också. Centerstjärnan är inne på andra säsongen i Linköping och drömmer om att den här ska sluta betydligt roligare än den förra. Ni minns säkert slutspelet i fjol. LHC hade 2–0 mot Växjö, men tappade till 2–4 och Roe svarade för bara två poäng på de fem matcher han spelade.
Där krävs bättring.
– Det är en tuff press på alla i sådana här tider. Inte minst i kvartsfinalen. Men vi har spelat bra sedan nyår, känner oss starka och har chansen att gå långt, säger Roe.
Han funderar en stund.
En efter en passerar lagkompisarna på väg till omklädningsrummet efter avklarad tisdagsträning.
– Du kan prata hur mycket som helst om hur det ser ut på papperet eller att den kedjan är bättre än den, men till sist handlar det om vad som händer på isen. Vem som blockerar det skottet eller vem som gör den räddningen. Ofta är det spelare som inte alltid syns så mycket som kliver fram i slutspelet.
Inte vunnit
Vare sig som junior eller på college, eller i AHL eller under säsongerna i Tyskland och Österrike har han varit om att ta det hela vägen till guld. Nu drömmer han om att få göra det i Linköping.
– Det är därför man lägger så mycket tid och svett när ingen ser på. För att vinna sista matchen och sen få vara glad hela sommaren. Förhoppningsvis kan vi få ihop det.
– Från och med torsdag börjar sista nedräkningen. Då går vi in i en bubbla där vi vill stanna så länge som möjligt. Under grundserien vet du att det kan komma kvällar där det inte går som du vill. Nu betyder varje match, varje byte, så mycket, säger Garrett Roe.
Ser arg ut
Inte många ser så arga ut på isen som han. Nästan hela tiden.
– Jag försöker att så mycket som möjligt spela på gräsen. Det är tjusningen med hockey. Om jag inte spelade aggressivt och intensivt skulle jag inte vara den spelare jag är. Även om du inte gör mål eller poäng kan du göra skillnad.
Han har kontrakt ett år till, men likt landsmannen Broc Little surras om schweiziskt intresse till nästa säsong.
– Det tar vi då. Nu vill jag bara fokusera på det som börjar på lördag. Jag förstår att ni journalister frågar, men det är nästa säsong.
Har du någon ”ut-klausul” i ditt avtal med LHC?
– Jag vill inte prata om det. Inte nu, säger Garrett Roe.