Tanken slog mig när jag häromdagen surrade med Leon Bristedt efter avslutad träning med Tre Kronor. ”Här är sig likt. Möjligen nymålat någonstans”, sa LHC-bekantingen och såg sig om i Saab arena.
Det är just det.
När det som då hette Cloetta center invigdes för snart 20 år sedan kändes det fräscht, som en topparena i Sverige. Så är det inte längre. Klart att det blivit slitage med så många besökare och vad, utöver lite målarfärg här och en och annan omdragen elkabel där, har egentligen gjorts sedan dess?
Ja, inte är det mycket.
Just det, en ny och betydligt större jumbotron sattes in för några år sedan. Men det var hyresgästen LHC som fixade och bekostade, om jag minns rätt. Som evenemangs- och upplevelsearena har man halkat efter. Rejält. Mer än något annat är det ett ansvar för Linköpings kommun och fastighetsägaren Lejonfastigheter. Jag vet inte om det är rätt ord, men det som dyker upp är bedagad. Var finns idéerna och framsyntheten?
Har du varit exempelvis i Karlstad och i arenan som byggdes ungefär samtidigt känns den modernare och fräschare. En annan touch. Mer uppdaterad ljus- och ljudanläggning. Mer av olika typer av restauranger och kiosker.
2021 krävs alltmer för att locka åskådare från sköna tv-soffan. För dem som inte är hardcorefans räcker det sällan med det som utspelas på isen (eller på scenen). För arenaupplevelsen i samband med ishockeymatcher har förstås LHC ett mycket stort ansvar och även där finns mer att göra, det kan vi återkomma till en annan gång, men i en allt tuffare konkurrens borde ha investerats mer i arenan redan i går.
Vet ni förresten hur många omklädningsrum det finns i hela Saab arena?
Fyra.
Det var förstås en miss när den byggdes, på samma sätt som det smått oförklarliga att bortasupportrarna placerades närmast hemmaklacken. Det var några slags kompromisser som inte blev bra. Att klackarna kan hetsa och kasta saker på varandra borde ha åtgärdats för länge sen.
Ungefär lika länge som Saab arena har funnits har jag tyckt att Euro hockey tour spelat ut sin roll. Ett antal dubbellandskamper på vägen mot VM borde räcka som uppladdning. Men 7 482 åskådare på onsdagsmötet med Tjeckien (4–1) var inget annat än en publiksuccé. Låt vara att vårdpersonal – uppenbarligen inte all, tyvärr – bjudits in och runt tusen av dem hämtat ut välförtjänta gratisbiljetter, men ändå. Att det skulle komma så mycket folk kunde jag inte drömma om. Starkt jobbat av alla inblandade.