LHC-målvakten suckade efter ännu en käftsmäll denna dystra hockeyhöst.
Fortfarande på rätt sida om kvalstrecket, men efter lördagsresultaten knappt med någon marginal alls längre.
– Äh, det skiljer inte så mycket jämfört med hur det sett ut på slutet. Det är som det är. Vinner du några matcher kan det gå fort åt andra hållet. Vi får fokusera mer på insatserna än på att stirra oss blinda på tabellen. Vi har vetat att det kommer att bli tufft och ingenting blir bättre av att vi tycker synd om oss själva.
– Hade vi haft lite mer marginaler med oss kunde vi ha vunnit de senaste matcherna och då hade allt varit frid och fröjd, sa Jonas Gustavsson efter 2–3-förlusten i Oskarshamn.
Ja, LHC var på väg mot seger efter ordinarie tid i det så viktiga bottenmötet, men kvitteringen kom sent och avgörandet till slut på straffar där Jonas Johnsson satte den avgörande pucken. Tre poäng blev bara en och historien upprepade sig från senaste matchen mot Malmö.
Ännu en gång i ledning. Ännu en gång förlust.
Efter straffar.
Så här långt under säsongen har LHC varit inblandat i fyra straffavgöranden – och bara vunnit en.
Eller för att göra problematiken ännu tydligare: tionde förlusten (!) på de elva senaste straffläggningarna.
– Det är som med allt annat i livet. Vinner du några straffläggningar är det klart att det boostar självförtroendet. Förlorar du några så vet att du det kan sätta sig där i bakhuvudet. Det är sånt som vi alla har som jobb att koppla bort. Du försöker hitta sätt att alltid vara nollställd, men det kan vara lättare sagt än gjort, sa Gustavsson.
Precis som häromsistens gjorde Jarno Kärkki mål för LHC, medan både Joe Whitney och Broc Little återigen missade sina försök. Och efter en inledande parad släppte Jonas Gustavsson dubbla straffar förbi sig den här gången också. Annars gjorde han en bra match. Räddade 34 av 37 skott och hade mest att göra i slutperioden när LHC blev krampaktigt och passivt.
– Klart att det är frustrerande. Vi vill och behöver vinna matcher, sa målvakten.
Hur ska ni göra det då?
– Alla vet om att det inte är över för att vi har ledningen, men vi måste hitta sätt att spela som vi ska oavsett vad det står på tavlan. Göra det svårare för laget som vi möter i stället för att bara försvara. Ännu oftare sätta oss i en situation där vi leder i slutet av matcherna och på så sätt jobba på det. Det är svårt att träna sig till det.
Hur mycket handlar om det mentala?
– Mycket. Vi är alla människor. Det enda vi pratar om är att våga gå framåt, hålla i pucken och göra det rätta. Men det blir som en snöbollseffekt. Något händer som gör att det blir fel och så blir ännu mer fel till slut.
LHC-tränaren Bert Robertsson gav också frustrationen ett ansikte efter tredje raka förlusten i rad mot nykomlingen. Fler mål än de som gjordes av Andrew Gordon och Olle Lycksell i andra perioden blev det inte.
Efter några vinster för några veckor sedan kändes inte en slutspelsplats så långt borta.
Men sen dess har det gått fort.
Åt andra hållet.
– Små, små marginaler som avgjorde. Det känns jäkligt bittert. Vi måste våga spela i stället för att bara chippa ut pucken och ge bort den till motståndarna. Vi har haft en tendens att göra det i ledning och det har straffat sig ganska ofta, sa Robertsson.