– Det är mer känslor, mer närkamper och mer tryck från publiken. Det är underbart. Klart att det är roligt och extra roligt blir det när man vinner, säger LHC-forwarden efter avklarad torsdagsträning och före bussresa till Gävle.
Efter två raka förluster tog LHC en sällsynt viktig seger i SM-kvartsfinalen mot Brynäs (2–1). Emil Sylvegård var inblandad i båda målen och har genomgående varit vassaste LHC-forward så här långt i slutspelet.
Typiskt 24-åringen.
Är det någon som trivs i hetare och tyngre slutspelstrafik så är det han.
– Bara kul när alla matcher betyder mycket och det blir som en annan atmosfär, säger han.
I samma lag
En energispelare med uppgift att jaga livet ur sina motståndare och öppna ytor för sina medspelare. En tjattrande och elak mun kan också vara ett sätt att få vissa ur balans. Eller någon puck som "råkar" hamna snett på uppvärmningen. Eller något annat knep. Ni kanske minns de heta och uppmärksammade duellerna när han i en slutspelsserie med Frölunda för några år sedan retade Mathis Olimb till vansinne?
Nu spelar de i samma lag – och i samma fem mot fyra-uppställning som avgjorde senast.
– När spelare kommer fram och vill tjafsa, då vet du att du har lyckats. Man vet att det alltid brister för någon till slut. Samtidigt får man hålla sig på rätt sida gränsen och inte ta några dumma utvisningar.
– Jag har en sådan spelstil och vill att de ska störa sig på mig. Lägga fokus på mig i stället för på annat. Ibland lyckas man, ibland man inte. Men det är bäst av sju, så man får jobba på det.
Ju fler matcher, desto mer grinigt?
– Ja, fram till dess att det kommer till en vändpunkt och känslan blir att "äh, nu får vi skita i honom".
Emil Sylvegård skrattar och visar sitt för tillfället tandlösa leende.
Tandlös
En hård puck träffade illa för några matcher sedan och ett eller flera tandläkarbesök väntar när säsongen är över. Sylvegård hoppas att det dröjer länge än. Som bäst har han nått semifinal med Luleå och nu vill han längre än så.
Men LHC har hamnat i ett svårt läge och är mer eller mindre piskat att vinna också i Gävle i kväll.
– Måste vet jag inte, men det är en oroligt viktig match. Det är betydligt tyngre med 1–3 än 2–2. Det finns fortfarande saker som måste bli bättre, men vi är på rätt väg och spelade kanske lite mer slutspelshockey senast. Vi gjorde oftare rätt saker och färre misstag, säger Emil Sylvegård, som bland annat hamnade i slagsmål med två motståndare.
Samtidigt.
– Jag vet inte riktigt vad som hände. Men jag tyckte att jag klarade mig ganska bra, säger han och ler.