Veronica Lovensnö dömer sin första hela säsong som huvuddomare. Nivåerna i Sverige varierar mellan SDHL, division 2 och J20/J18.
– Jag har dömt på internationell nivå sen 2010. Att ta klivet från linjedomare upp till att bli huvuddomare har känt som ett bra och naturligt steg i min utveckling, säger Veronica Lovensnö.
Vi möts i familjens villa i Mantorp där Veronica bor med sin make och parets två barn.
– Vår dotter är ju ett år nu och även om jag egentligen gick upp från att vara linjedomare till huvuddomare för tre år sen så är det här första säsongen jag kan döma fullt ut, säger Veronica och ler mot dottern i barnstolen.
Hon dömer i snitt två matcher i veckan, nivåerna varierar mellan SDHL, division 2 och J20/J18.
– Det har ju varit motivationshöjande att få ett annat ansvar på isen och jag gillar ju upplägget lite extra i SDHL där vi är två huvuddomare och två linjedomare, det är lättare att täcka av banan mer då, säger Veronica.
Nyligen dömde hon tre matcher i Women´s Euro hockey tour. Att döma internationellt är inget nytt för Veronica som tidigare dömt även VM- och OS matcher. Hon berättar att hennes strikta fokus på att få döma mästerskap har skiftat.
– Jag har i hela mitt liv alltid haft strikta mål när det kommer till prestation. Vare sig det har varit i min egen hockeykarriär eller som domare. Jag känner inte längre den pressen att prestera inför ett mål som är hugget i sten. Turneringar och mästerskap är otroligt kul men det är inte hela min värld längre. Det är skönt att kunna släppa den garden och det är en ny erfarenhet för en vinnarskalle, säger Veronica.
Veronica Lovensnö dömde matcher under Olympiska Spelen i peking 2022.
Hur tycker du att damhockeyn har ändrats de senaste tio åren?
– Oj, enormt mycket. När större klubbar ger spelare mer professionella förutsättningar till att utöva ishockey är det klart att kvaliteten på hockeyn också blir bättre. Det krävs att ligor och föreningar tar ansvar för att även damhockeyspelare ska kunna leva på sin ishockey och med det kommer sporten också kunna utvecklas framåt ännu mer.
Veronica berättar att hon inte längre har samma hårda målsättning med sin domarkarriär som tidigare. Även om hon tycker lika mycket om att döma mästerskap som tidigare är det inte hennes huvudfokus.
Kan du känna något avund mot att framstegen kommer efter att din egen hockeykarriär är över?
– Absolut inte. Min lott i livet har mer varit att bana väg för framtida hockeyspelare och delvis även för kvinnliga domare.
Har det hänt mycket sen du började döma 2010 och fram till nu?
– Ja, förut var det mer en grej att det var en kvinnlig domare på isen, oberoende av vilken nivå det var på. Nu känns det inte som att varken spelare eller publik bryr sig nämnvärt mycket om det. Bara man klarar av kriterierna är det här som vilket jobb som helst, nästan.
– Det är få förunnat att kunna resa världen över för en hobbys skull. Jag försörjer mig inte på det här utan ser det mer som en hobby jag har förmånen att få betalt för att utöva.
Ishockeydomaren berättar att det förr var en större grej att det var en kvinnlig domare på isen. Men att det numera känns som att varken spelare eller publik bryr sig nämnvärt mycket.
Finns det några tankar på att lägga visselpipan på hyllan helt?
– Nej, inte nu. Jag tycker fortfarande att det är extremt roligt och så länge jag tycker det kommer jag köra på. Att jag inte har samma jakt på mästerskap betyder inte att jag inte vill döma dem, tvärtom. Jag har det bara inte som det största och viktigaste målet i tankarna.
Vad händer närmaste tiden för dig?
– Förutom familjelivet och de vanliga inplanerade matcherna jag ska döma så åker jag till England i april och dömer VM.