År 2007 var han med på sin första bortaresa med White Lions och har varit en trogen LHC-supporter så länge han minns. Det var dock först till pågående säsong som Boxholmskillen Filip Sehlstedt blev invald i supporterklubbens styrelse.
– Det var nog för att jag ställde mig i buren i slutet av förra säsongen för att få igång klacken som styrelsen såg en chans att få in någon som kan det här lite. De ville nog ha en liten nystart på läktaren. Och det har det verkligen blivit, säger Filip Sehlstedt och ler.
Den nye klackledaren är inte heller blyg med att säga att han är en bidragande faktor till den ökade stämningen. Samtidigt vill han också lyfta fram att sektion G, så kallade aktiv sittplats, har varit med och lyft klacken till en ny nivå. På så sätt kan ståplats och aktiv sittplats köra ramsorna växelvis och det blir enklare att hålla igång en hel match.
– Problemet innan var att det inte riktigt fanns någon att lyssna på. Det har varit blandade personer som hållit i det och någon gång har det inte varit någon där alls för att leda klacken. Nu står alltid jag där och ser till att vi kämpar och skriker ihop. Det har blivit mer uppstyrt, förklarar Sehlstedt.
Vad tror du är anledningen till att du fått förtroendet?
– Jag anser att inte vem som helst kan vara klackledare. Det har med tre grejer att göra. Du måste ha känsla över vilka ramsor du ska sjunga, du måste ha en stark röst och även respekt från alla. Och respekten får du genom att du har just röst och känsla. Vilket jag har, säger Sehlstedt och fortsätter:
– Jag kan erkänna att jag är helt slut efter matcherna. Det är inte lätt att få med sig alla hela tiden så du får kämpa och hålla igång. Det går inte att dra igång en ramsa och sedan vara tyst utan du måste heja på hela tiden.
I diverse forum har flera LHC-supportrar framfört att de tycker musiken på matcherna ofta avbrutit klacken när de varit mitt i att försöka heja fram laget. Nu har också klubben agerat och valt att inte sätta på musik när det blir avbrott för att låta läktarkulturen lyftas fram ännu mer.
– Om vi kan hålla igång det nu är det riktigt bra. Det är också kul att vi är först med det. Man borde utnyttja det i hela SHL eftersom vi ändå har en så pass bra läktarkultur här. När vi var uppe i Leksand nu drog de på hög musik mitt i ramsorna och det förstörde verkligen för dem. Så jag är väldigt nöjd med att LHC tagit det beslutet.
Ni har fått mer uppmärksamhet nu med. Senast mot Leksand syntes ni utan tröjor i tv-rutan och det skrivs positivt om klackens utveckling. Vad säger du om det?
– Ja, det är jättekul. Folk skriver mycket på twitter och hyllar oss. Det brukar ju annars vara en del negativt om oss och vi har fått mycket hat från andra supporterklubbar som säger att vi är Sveriges sämsta klack. Men jag tycker inte det nu och jag tycker inte att vi varit det innan heller. Om man tar bort trumman i andra arenor och bara lyssnar på rösterna är de inte bättre än oss.
Men trots att stämningen blivit bättre i arenan ser klackledaren saker som kan utvecklas och bli ännu bättre.
– Man vill att folk ska se det här och förstå att någonting är på gång och hänga på. Det behövs mycket folk för att det ska låta mycket. Vi vill även få med resten av sittplats så att hela publiken blir den starkaste i hel SHL. Sedan är målet att ha en så hög lägstanivå som möjligt. Även om vi ligger under med 0-7 mot Luleå en tisdag så ska vi fortsätta sjunga.